i mina ögon

13 mars 3.45

10 år sedan jag sprang ut och kastade mössan i luften. Och det har hänt en hel del sen dess minst sagt. 

Först åkte jag till Norge och jobbade som barnflicka hos en underbar familj. Jag lärde mig förstå barn, förstå mig själv och min bakgrund. Jag var destruktiv. Kröp för att få närhet. Så sorgligt. 

Sen åkte jag hem och bodde hemma med mamma och pappa ett år. Jobbade på Gammelgården. Trivdes bra men kände att jag kan inte bara vara undersköterska. Jag måste vidare. Så jag sökte till sjuksköterska. Detta året var också det år som jag var sjukt rik. Jag har aldrig varit så rik igen efter det. Jag betalade och arbetade för mig hemma samt sparade pengar till tågluffen. Ändå var jag Krösus. Och då hade jag en bruttolön på 12500. 

Innan det var dags för plugg i Sundsvall åkte jag och skåningen på tågfluff i sex veckor genom Östeuropa. Oförglömlig resa. Precis innan luffen blev jag löjligt kär i en fiskare. En fin sommar fick vi. 

Sundsvall. Tre år. Jag hade aldrig varit där förut. Blev kär i staden och gjorde slut efter en mindre kvävningsepisod. Mot slutet kände jag mig instängd som fan mellan bergen. Men ack så kul vi hade. Alla nya fina vännerna. Nya pojkvännen och samboliv. Här började flyttandet. Tre lägenheter hann jag med i Sundsvall innan vi flyttade till Uppsala för att  göra slut ganska snart. 

Och i Uppsala har jag befunnit mig de senaste fem åren. Och här har jag avverkat fyra lägenheter. Och tre jobb. Och träffat så många nya vänner. Och fått gudbarn. 

I går skickade jag in sena anmälningar till Distriktsköterskeutbildningen i Karlstad och Företagssköterskeutbildningen i Örebro. Båda på halvfart och distans vilket passar mig utmärkt. Jag vet dock inte vad jag helst vill bli. Men det lutar mest mot distrikta. 

Mina krav på vidareutbildning är just halvfart. Och då blir det distans naturligt. Jag vägrar nämligen ta mer CSN-lån. Jag har tillräckligt med lån där. Och är det just halvfart så borde det gå att jobba 80-90%. Börja med att känna efter och sen anpassa tiden till studierna. Men först och främst ska jag ju komma in. Annars bli det att söka igen till våren. 

Mormor blev en ängel 13 mars. Fick beskedet när jag satt på jobbet i Oslo. Jag jobbade natt. Fick samtalet en timme innan hemgång. Fan vad tugnt. Och speciellt när jag inte vill börja gråta på jobbet. (Vill inte visa mig svag, vilket egentligen är helt sjukt, att gråta är ju egentligen motsatsen mot svag. ) Hur som helst så gick jag hem den morgonen och tårarna sakta hela vägen. 

En bra tid senare, närmare bestämt på skärtorsdagen, begravdes Mormor i församlingshemmet i Kisa. Det var väldigt fint. Hela högra sidan av altargången var full av Kindestammare. Så fint att så många kunde vara med. Det bjöds på fina tal om mormor och en hel del sång. När min kusin operasångaren sjöng O helga natt, mormos egen önskan var inget öga torrt. Avslutningsvis sjöng alla kusiner Stockholm i mitt hjärta, precis som på mormors åttioårsdag. Stockholm var den enda staden för mormor. Ändå bodde hon aldrig där efter att morfar började dra hnne runt hela Sverige. Och inte flyttade hon tillbaka heller efter skilsmässan. Bara för att Rute skulle bli kvar i släkten. Snacka om pliktkänsla. Och att offra sig själv.

Scilla. Sidensvansar. Långfredagen. Cloettas godis (andrahandssorteringen). Så minns jag mormor bäst. 

En sista (?) gång i Oslo. Älskade Oslo. Jobbat hela helgen. Och jag kan bara säga, jag har hemlängtan. Längtar hem till gudbarnen. Och till vännerna. Och till min lägenhet. Jag är nog klar här. 
Det har ju varit skönt att komma hem och skaffa sig en vardag igen. Jobba på det stora sjukhuset och spendera fritiden hemma eller med vänner. Ha syjunta igen. Handla på coop. Det är vardagen som är livet. Sen får man lov att skaffa sig en vardag med lite twist då och då. Men mest av allt gillar jag vardagen. 

Känner lite blogglust. Och det är ju bra, eller hur Anna och Sverker!?

Tjänstledigheten är slut. Började nytt jobb efter påsk och sa upp mig från det gamla. Men jag är kvar på sjukhuset. Och det är inte så stor skillnad mer än nya kollegor och nya sjukdomar. Känns i alla fall bra att jobba igen. Dock inte så bra att jobba helger. Jag drömmer om mottagningsjobb. Men låter det vara en dröm över sommaren. 

Hur har tjänstledigheten varit då? Bra, blev sju veckor i norge och sju hemma. Fast jag var ju aldrig hemma hemma. Jag var på alla andra ställen, östergötland, norrland och östergötland igen. Två svarta moln behagade dyka upp också. Först mormor som äntligen fick ro och förvandlades till den fina ängel hon nu är. Det andra var mitt gudbarn som nu fått diagnos och ja, skit är det enda bra ordet just nu.

För övrigt är jag sjukt less på vintern som fortfarande inte vill ge med sig. Jag vill ha VÅR! Sol och vårjacka. Det känns så avlägset när det är 4 grader och snöblandat.

Och så ska jag tipsa om musik: John Olav Nilsen & gjengen, Olso Ess, Jonathan Johansson och  Siri Nilsen. 

Det kunde handla om bloggen, vilken verkligen har varit vilande. Och det kan bero på att jag inte har samma behov längre att outa mig på nätet. 

Men denna gång handlar time outen om mig. Och mitt jobb. Jag har tagit tjänstledigt med start efter nyår och sex månader framåt. Jag vet inte exakt vad jag ska göra, men jag har hundra idéer och blir nästintill stressad av att jag måste välja. Jag börjar iaf med att spendera de första tre veckorna i Oslo. Andra saker jag vill göra är att vara länge i Norrbottens nordvästra hörn. Kanske rentav säsongsjobba? Nordnorge lockar till våren. Jobba där kanske? Många tankar och frågetecken. Och så vill jag ju bara vara hemma och träna och må bra. Bli bra. Stressfri. (Utopi)

Jag tror iallafall att det blir bra. Nyttigt. Och jag gör det bara för mig. Inte någon annan som står högst upp. En för mig, alla för mig.

Och innan mars måste jag besluta mig för om jag vill komma tillbaka eller inte. Det är det som är mest stressigt.

Det stör mig att folk ifrågasätter varför jag inte har en plattv eller iPhone. Att jag är omodern. Och jag stör mig på att jag stör mig på detta ifrågasättande. För jag tycker inte att det är värt pengarna. Jag vill lägga mina hårt förvärvade pengar på saker som ger mig något. Som resor. Böcker (till 99% andrahands). Kultur. Kläder (framför allt av typen träning/frilufts). Och framförallt så skulle en ny tv inte tjäna in sitt värde hemma hos mig. Jag vet faktiskt inte när jag hade på tv'n sist. Snarare går jag i tankarna på att göra mig av med den. Film kan jag se på datorn. Och de få intressanta tv-program kan ses på playkanalerna.

Jag höll på att kapitulera för ett tag sedan. Jag höll på att skaffa mig en smartphone. För jag tycker att det är en smart uppfinning. Sen läste jag en artikel i Kupé om hur mycket vi slänger per år. Om det enorma konsumtionssamhället. År 1920 slängde vi 25 kg/person i Sverige. I dag slänger vi 480 kg/person och år. Det är sjukt mycket. Och jag blev så arg. Så jag kommer behålla min miljötelefon ett bra tag till. Tills den dör. Och jag tänker behålla min lilla tjocka tv tills den dör. Jag tänker inte slänga. Vilket jag i och för sig alltid tyckt och gjort: saker som är hela och fungerar ska lämnas till Myrorna eller Erikshjälpen eller någon annan organisation som kan sälja sakerna vidare. Och jag vill börja handla ännu mer på second-hand. Jag bara inte vill. Jag ska. Om jag nu måste ha nått nytt. (Bortsett underkläder, där går gränsen.)

Svalt. Tveksamhet.

Tredje gången gillt brukar det ju heta. I helgen kom då Rödtotten med man hit. På tredje försöket. Och det blev så bra! Strålande sol, varmt och fläktande vind. Spanade in Uppsala. Käkade värstingmiddag och spelade spel och drack vin. Supermysigt. 

------------------

För övrigt så vet jag inte. Men det är bra. Fast en sak vet jag, och det är att midsommar firas där den ska firas. I Östergötland. Älskar Östergötland. 

I dag börjar sommaren. Härligt värre =) Tänk om vi inte hade årstider. Fy vad tråkigt det skulle vara. 

Och i morgon är det jag som drar på träning. Vare sig kroppen vill eller inte. För nu är jag trött på det här att vara hemma och vila. Vilade till och med från Blodomloppet igår. 

Helgen skulle spenderats med Rödtotten med make. Dock blev det inte så på grund av skitbilen. Men på ett sätt var det bra. För då kunde jag bara ligga hemma och dega och vila upp mig från förskylningsskiten. 

Helgen avslutades med Eldkvarn på Katalin. Alltså, de är ju häftiga de gubbarna. 40 år har de hållt på, och mer lär det ju bli. Jag tackar också Plura för den stora magen, jag kände mig mycket smal. Hur som haver, Plura, jag diggar honom. Kokain eller inte. Han har nått den där mannen. Karisma. Humor. 

vad är det med dessa jumpsuits? så jävla opraktiskt och fult! gillade det inte när det kom där i mitten på 90-talet, och inte nu heller. tur att man får välja själv vad man vill ha på sig!

och varför har alla snygga bikinis halterneck? halterneck är jättesnyggt, men jag kan bara inte ha det, det är så fruktansvärt obekvämt. 

precis som man får välja hur man vill inreda hemma. för det finns så fruktansvärt fula saker att placera ut i sitt hem. som ändå ska vara modernt på något sätt. som sagt: tur att man får välja själv.

I går på träningen fick jag blixthuvudvärk under sista delen. Jag tänker" nej! mitt aneurysm! Snart börjar jag väl kräkas." Efter att allt är klart och jag ligger halvt död, så frågar tränaren hur det är med mig, jag svarar att jag fick så jävla ont i huvudet. "Syrebrist i hjärnan. Den säger bara ifrån." Så olika referenser vi har. Som tur var var en av de andra deltagarna massör, och hon börja knåda och stretcha nacken. För jag tror det är där det sitter. Jag är så sjukt stel där. Inte nog med huvudvärken. Jag fick ett blodsockerfall, det värsta jag varit med. Så när jag kom till jobbet och skulle försöka få i mig min lunch gick det bara inte. Jag gick och la mig på bakjoursrummet och sen blev jag hemskjutsad av en kollega. 

I dag är jag hemma från jobbet. Vaknade helt tjock i halsen. Blir hemma i morgon med. Ska lägga mig på spikmattan. Och så ska jag på massage på måndag. Måste få ordning på nacken. Jag vill inte ha ett cervikalt diskbråck. 

Grattis till mig själv på Sofia-dagen. Tänkte fira med ingenting alls. I dag är det arbetsdag. Och innan dess ska jag plocka här hemma. 

Pelargonerna fick flytta ut lite igår, för att sedan komma tillbaka till värmen inför natten. De är som mina små barn de där växterna. 

I går hände även andra roliga saker. Först var jag och provade CrossFit. Hur bra träning som helst. Så jag cyklade direkt och sa upp F&S-kortet och köpte mig kort på CrossFit-stället i stället. Sen så postade jag även blanketten om att gå ur Vårdförbundet. Egentligen tycker jag att facket som idé är hur jävla bra som helst. Men när facket som tilldelats mig inte klarar av att förhandla till sig bättre förmåner och löner kan det vara. Så det är lite i protest som jag går ur. Samt att jag sparar 250 kr i månaden. 

För nu måste jag spara pengar. Jag ska ju till Indien i december! Med Yogastudion i Sundsvall. Jag ha drömt att få åka på deras indienkurs sedan jag gick på yoga hos dem och i år föll det sig så bra alltihopa att jag kan följa med! Jag är så LYCKLIG! 2,5 vecka med yoga och ayurveda. Underbart. 

För 10 år sedan körde jag upp. Och sen dess har jag haft körkort. Herregud vad tiden går fort.

Det är underbart med en helt nystädad lägenhet. Till och med kaklet i badrummet har fått sig en omgång. Det ser i princip nykaklat ut nu. Synd bara att jag är så odiciplinerad angående städ, inte alls som när jag var liten. Men just nu kom jag på varför jag slutat. Det måste ha att göra med månadspengen. Det var ju den som gjorde att jag började städa mitt rum själv. Och nu får jag ju ju lön för andra sysslor än att städa mitt rum, alltså ingen motivation. Motivationen kunde ju i och för sig vara att det blir så här härligt snyggt och dammfritt som det är just nu. Men när det krävs storstädning en gång i veckan för att hålla skiten borta vet jag inte om jag vill längre. 

I kväll ska jag på vernissage, ett par vänner som ställer ut hemma i lägenheten. Ska bli kul med inspiration. Som jag inte kan få nog av just nu. Håller verkligen på att utvecka min kreativa sida. Och det är så fruktansvärt roligt. Finns så många projekt jag skulle vilja dra igång. Och kanske ha en vecka ledig och bara dra fram alla tyger och härja vilt. Sånt tycker jag är roligt. Ett syrum hade ju varit optimalt. 

Ljuvlig påsk eller vad?!

Linköping direkt efter jobbet på Skärtorsdagen. Sedvanligt påskfirande i Rute på Långfredagen. Ända missödet var tårtan som helt fallit mellan stolarna. Ingen hade tänkt på det. Så det blev att inhandla päronsplit på konsum. Och det var verkligen smidigt. Inget gnäll om kycklingar på tårtan och sockerchoken mildrades lite. Givetvis var det också äggletning med startlinje, hucklen och förkläden. Varför bryta ett vinnande koncept?

Långfredagen avslutades hemma hos Rödtotten med man. Mycket trevligt. Mycket vin. Mycket spel. 

Påskafton for vi återigen ner till Kisa. Folkets Hus besöktes och det blev dans till Kisas musikexport. 

Påskafton var det bara att återvända norr ut. 

Löppremiär blev det också. Två turer hanns med. Skönt att vara igång igen. Och nu ska tålederna hålla. Annars blir jag ledsen.

Det går lite fort för min smak just nu. Borde dra i den där handbromsen. Men jag blir stressad av den tanken. Lite av en ond cirkel skulle man kunna säga. 

Även om jag varit bortskämd med fjällferie och allt så skulle jag behöva några dagar där jag inte gör något annat än meditation, yoga och känna. Ungefär. 

Och det är ju så här varje vår. Eller det har varit så här sedan jag började jobba treskift och helger. Varje ledig helg är liksom uppbokad. Och det är inte det att jag inte vill. Men ibland får jag får mycket av det goda och jag tappar mig själv. Bra tillfälle för mig i att öva på att vara här och nu. Försöker iallafall tänka positivt. 

Något annat jag tänkt på. Jag har noll pokerface. Som ni kanske vet. Och jag har så svårt att byta tillstånd. När saker inte blir som jag tänkt så har jag väldigt svårt att ställa om. Bara acceptera det nya och köra på det. Kanske för att jag gör inget annat på jobbet. Ställer om och ena stunden vara glad och tillmötesgående och i nästa försöka strida i någon fråga. Hur som haver så är det något jag har att arbeta med. 

Och snart är det påsk. Blandade känslor. Och den årliga frågan: Är det sista långfredagen med mormor?