i mina ögon

Denna lördag har nog vart den tråkigaste i mannamine. Gick till skolan för att plugga, men de va lönlöst, hjärnan skrek bara att den inte ville. Så efter nästan 4 timmar på skolan och endast skummat igenom delar av dagens ämne gick jag hem. Hemma blev det inte mycket gjort heller. Drack kaffe och la in ca 20 skivor på iPoden. Jag har börjat gilla kaffe. Kaffe har alltid vart absoluta vuxengrejen för mig, kaffe dricks av vuxna människor... så ja, nu kanske man är vuxen. herregurra aktersnurra.

I morgon ska jag ta tag i plugget igen. Ett sista ryck. Mållinjen är nära. Som L sa, klarar man denna tenta på första försöket så är det fest den dagen man får resultatet, kvittar vilken dag, det är bara fest. Håller med. Men först ska man ju se till o komma så långt. Och GU va skönt de vore!!!!

Så vad har hänt idag egentligen? Suttit på skolan och pluggat med E. Ovanligt, eller hur? Börjar känna mig så less på detta plugget nu... Men det är bara att bita ihop, om en vecka är det tenta...
Sen så ringde telefonen två gånger på kort tid. Helt överraskad blev jag, den har inte ringt på säkert en vecka. Det var en vän hemifrån och mamma som ringde. Trevligt trevlig säger jag.
Träning har jag också vart på, och hämtat ut en bok som kommit. Nu väntar jag (o V, S o L) på skivorna också. Boken är Åsa Nilsonnes "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" Den ska vara som ett tillägg till Anna Kåvers om acceptans. Känns som en helrätt bok för mig att läsa.

På tal om läsa så vände "en tillräckligt vacker dag för att dö" i går när jag skulle sega igenom den, så nu i kväll läste jag ut den, den blev jättespännande och adrenalinet öka däremot slutet.

Ska röra mig mot min sköna säng nu

Godnatt

Ikväll är det "mellan dig och mig" på tvåan. Ett av de vettigare programmen. I kväll handlar det om svartsjuka. x-et borde se det. Svartsjuka kan verkligen köra ett förhållande till botten. Det är så synd. Att man inte litar på varandra. x-et är den enda av mina x som jag kännt mest för. tills svarsjukan visade sig. efter flera månader med falska anklagelser fick de va nog. Man klarar inte av att ta hur mycket skit som helst. speciellt när man inte gjort ett smack av allt som påstås.

Detta med att lita på varandra. Man kan ju också lita för mycket på folk. Som jag, när jag var tillsammans med min första pojkvän. Jag litade så blint på honom att han va otrogen mitt framför mina ögon i ett par månader. Naiv var vad jag var.

Satt i skolan med V mellan tio och fyra. Sen hem o träna. Sen middag. Kalle skulle hjälpa mig med l.m. räkningen... Det gick inget bra. Jag lägger helt enkelt ner denna tenta och kör vidare på enbart sjukdomar. Tar l.m.räkningen en annan dag...en annan månad.

Nu är det snart Dylan, del2 av 2 på tv. tjoho =)


Min granne har baslådan allan. jag avskyr den. det känns som om det är krig i min lgh när han spelar nått sabla dataspel, eller att filmen pågår hemma hos mig. usch och fy för baslådor. Vad är det som är så fränt med det? Har aldrig fattat sånt, och surroundljud, bara irriterande.

Två veckor kvar tills stortentan. Idag hade jag praktiskt prov. Fick PVK, vilken lättnads suck. V tog porta-a-cathen, hon är duktig. Jag vägra den. Blev iaf godkänd. *Pewhu* Då var det avklarat. Har gjort en liten planering på hur jag ska lägga upp plugget den närmaste tiden. Det är ju inte lite man ska kunna. Nu börjar pressen kännas lite. Och det är bara bra det, för då kanske diciplinen ökar och internetmissbruket och slö-tv-tittandet minskar.

Gick hem från sjukhuset. Lurade med E. Jag sa att det nog inte tar så lång tid om man går via Norra Berget... en timme senare kunde man kliva innanför sin dörr. Men det var en himla skön prommis i det lite kyliga vädret.

Hämta ut duggan på vägen hem med. Det var ju på håret att man blev godkänd...1,5p över. Men ett G är ett G och gränsen måste ju gå nånstans =)

Nä, nu ska jag plugge littegranna.

Fick tillbaka resultatet på duggan idag. Gissa om jag blev lycklig och förvånad! Klarade ett G och därmed tio poäng till stortentan den 11/11. TJOHO!! 

Jag ska försöka sluta svära. Det är ett ganska stort projekt. Svordomar har funnits i mitt ordförråd så länge jag kan minnas. Och jag svär tyvärr ganska mycket. men nu är det slut på det. Har involverat lite vänner i det hela med, så att de kan påminna mig om jag råkar svära.

Vi får se om det lyckas....

så lång tid är det kvar tills min älskade K kliver av tåget i Sundsvall! SÅ fruktansvärt kul det ska bli! Hela helgen ska hon var här. Thihi, ska visa henne stan, den är ju så vacker med alla tinnar och torn  och alla gamla fina hus. På kvällen blir det födelsedagsfest på Kåren. Najs.

Dagen i-landsproblem: min spacetangent  på tangentbordet har börjat strejka igen.  Måste använda våld med tummen för att den ska reagera.

Ångest. Jag får ångest inför allt. Inför o ringa viktiga samtal, inför plugg, inför jul (fasen, jag vill bara dissa julen), inför o spendera en massa tid med familjen, inför att stå upp för mig själv,  inför saker hela tiden...tillvaron är ångestladdad helt enkelt.

På tal om jul... jag skulle helst bara vilja gå i ide över julhelgen. Sitta kvar här i min lgh, och så kunde familjen fira sin jul över 50 mil härifrån. De vore nått. Jag skulle kunna göra precis vad jag ville. Äta den maten jag tycker om (jag är inte så fascinerad av julmat), dissa julklapparna och sätta in en slant till Rädda Barnen i stället. Åka längdåkning. Se nån mysig film. Läsa nån bra bok. Bara umgås med mig själv helt enkelt. Det är den näst ulitmata julen. Den mest ultimata julen vet jag inte om  jag någonsin kommer att uppleva.
Men i år så håller min familj på att planera en lite annorlunda jul. Vi ska troligen skippa alla julklappar o fara på finlandskryssning i stället. Med lite tur kan det bli hyfsat trevligt. Lite av ångesten försvinner ju eftersom det inte längre firas på hemmaplan... Men som sagt. Det är fortfarande inte den näst eller mest ultimata julen.
Det sägs att julen ska vara lugn och harmonisk, det håller jag inte med om. Julen innebär endast stress och åter stress och en hel del ångest över att hitta alla dessa julklappar. Det är sån fetångest att folk börjar redan i oktober/november att inhandla julklappar. Det är galet. Det ska bara konsumeras och konsumeras, det är ju inte därför vi har en jul. Det är ju för att det sägs att en man vid namn Jesus föddes då, och det vet man inte ens om det är sanning. Världen är grundlurad.

 
 
Träningen förresten…de blev inte av, stanna hemma och plugga lungsjukdomar istället… kan va bra det också.

I dag fyller mamman i familjen jag var barnflicka åt i Oslo år.... ringde, men ingen svara... det blev ett oplanerat svar på telefonsvararen. Det är sånna hära dagar som saknaden blir extra stor. De va ju min andra familj liksom...
Tiden där var en av de bästa hittils i mitt liv. Så som jag växte o gu' va jag lärde mig saker om mig själv och andra. Och känslan av att någon är helt beroende av en är så enorm. De blev ju "mina" barn. Måste försöka komma i väg nästa år igen eller nått. Man har ju dessvärre inte råd med några extrema utflykter när man är student. CSN är ju så snåla...
På tal om det borde jag ta tag i jobbsökandet snart... men så har man ju sitt bostadsbidrag året ut, och då kan man ju inte tjäna mer än vad man gjort, och nästa termin börjar med åtta veckors praktik... så då har man ju inte heller tid att jobba extra...
Det får helt enkelt bli ett senare projekt. Skjuta det på framtiden som allt annat....

M, C, C & M, jeg savner dere så mye!!

Ett av de mest vettiga tv-program (förutom aktuellt) är "mellan dig och mig" på tvåan. Så himla bra, och av nån konstig anledning känns det som om varje program är skapat för mig. I dag tog de upp konflikträdsla... åh, kände igen mig så dant, gu', de är ju skitjobbigt o bråka. Man vill ju vara alla till lags, och man vågar knappt stå upp och fajtas för sin åsikt, sin rätt att bara vara människa. 

En annan sak som far upp i skallen nu, är det här med att sätta sig själv i första rummet, sen sak som jag verkligen inte är värdlsbäst på, men jag jobbar på att bli det. Att för en gångs skull göra det jag vill, skita i vad andra tycker och tänker om det. Är de inte sanna så är de inte kvar i slutet, och då är de inge värda att slösa energi på. En sann vän är någon som respekterar en fullt ut för precis allt man gör. Bara står kvar och är där.