i mina ögon

Mitt i natten.

Sov uruselt i natt (alltså natten till den sjätte). Fast jag inte borde. Tänkte jag. Efter min emotionella urladdning på kvällen. Drömde konstigt. Obehagligt. Känslomässigt kaos.

Nu är det natt igen. Och jag jobbar. Vi har det väldigt lugnt. Inte bra när man är trött. Ska dricka lite mer choklad.

Kan rekommendera Carolina Wallin Perez. Gör fina tolkningar av fina Kent-låtar.

nu är det slut på självömkan. 

be happy!

Nytt år. Nya möjligheter.

Dagarna hemma gled förbi fort. Träffade Rödtotten. Såg bröllopsfilmen. All ångest över mitt tal släppte. För det var så himla bra. Jag är så sjukt nöjd. Att jag ansträngde mig. Att jag utstod smärtan och nervositeten över att stå upp och prata inför 70 personer. 

Också haft skidpremiär. Hittills 12,5 km i benen. Nästan mer än jag hade innan tjejvasan förra året. Bättre förutsättningar detta år. Måste bara ta till vara på den. Utnyttja snön. Och kommer direkt kraven, som en grå massa lägger de sig över mig. Jag blir totalt omotiverad. Inte bra. Och mitt egentliga problem är att det inte är lättillgängligt med spår. Att jag måste åka buss, gärna byta buss. Att det är lite meck. Att jag inte har någon bil. Och jag vet att detta inte är vettiga ursäkter. Men det är min ursäkt. 

---------------------------------------------

Och så lite som ligger i mig. Tankar om livet. Om existensen. Samexistensen. Med sina vänner. Vännerna som är ihop med någon. Som planerar familjeliv. Som har familjeliv. Som är flera år före mig i den samhälleliga utvecklingen. Som jag inte orkar umgås med. Som jag blir bitter av. Som jag vänder ryggen till. För att det gör så jävla ont. För jag orkar inte prata hormoner, giftmål och blöjsorter. Det är inte för att jag inte vill umgås. Jag vill hänga med mina vänner. Vara med dem. Ha dem så som det var. Var förut. För jag tycker om dem, jag vill egentligen inte undvika. Men jag orkar inte. Inte när jag endast suktar över lite närhet. Fylla på dosen. Så jag kan få en bolusdos. Så jag står ut. 

Av någon anledning så bloggar jag alltid mycket mer när jag är hemhemma. Ska känna lite på varför det är så.

I går började jag dagen med att ta på mig skidorna på baksidan av huset och sen körde jag fyra varv på gärdet. Det kallar jag lyx. Nästan som att vara på fjället. Min far agerade spårmaskin. Sen så bar det av till farmor och farfar och faster. Där firades det jul enda till midnatt. Jag och faster agerade också tomte hos grannarna. Mycket roligt måste jag säga. Hur som helst, i år hade vi lottat vem som skulle köpa julklapp till vem, så att alla fick varsin julklapp och det behövdes bara köpas en var. Jag fick min efterlängtade Twilight-film av bror. Givetvis var jag tvungen att se den på kvällen sen och introducera faster till vampyrernas värld.

I dag så blir det lite lugnt här på förmiddagen, ska umgås lite med mormor på eftermiddagen, sen blir det darling k för hela slanten, och vad vi ska göra det vet jag inte. Umgås. Kanske utgång. Vi får se.

Åkt tåg till Linköping. Jag var smart. Jag bokade biljetter som tog mig vägen över Sala. Det vill säga ingen äcklig Stockholm Central. Där alla tåg blir försenade. Så jag var hemma precis på klockslaget. Pappa hämtade mig på stationen och så for vi hemmåt genom ett vintrigt Östergötland. Så vackert.

Här hemma har det druckits glögg, julgranen har klätts samt ätit lite julplock. Och lite godis. Går ju inte motstå mammas julgodis. Allt detta till julmusik. Och så har vi planerat morgondagens tomtearrangemang. Vi ska vara tomtar hos farmor och farfars granne. Var först lite tveksam, men sen kom jag på att de varit tomtar för oss ett flertal gånger förr i tiden... så det är bara att vara på. Inget annat.

dan före dan före dopparedan. 

Trodde inte att det skulle bli någon snö i år, men ack så fel det var! Nu har det snöat sen i tisdags och varit härliga minusgrader. Bara att plocka fram täckbyxor, tjockjacka och underställ. Borde köpa ett par dubbdäck till cykeln också, men det får bli efter nyår. Jag kommer aldrig gå till jobbet från nya lägenheten, 45 minuter är mycket tid, speciellt på morgonen och jobbet börjar 6.45. Och buss är dyrt. 

Skönt skönt skönt iaf med riktig vinter! Så nu är det bara att packa ner skid-och skridskogrejer innan hemfärden. Ska bli så mysigt att komma hem. 

Håller på att plöjer twilightböckerna. Har börjat på tredje boken idag. Så spännande. Så bra. Och min inre fjortis jublar!

Så nu är det bara två jobbdagar kvar, sen är jag ledig i en vecka, helt fantastiskt. Jag förtjänar det. Om jag får säga det själv.

Från att socialisera sig rätt in i ensamheten. Ensamhet är skönt, när man valt det själv. I dag valde jag att vara hemma och inte träffa någon. Hörde bara av mig till personer som befann sig alldeles för långt bort för att kunna träffas. Och hemma i min vrå har jag städat, tvättat, målat två lager på garderoberna, läst, sett på tv, gått en liten promenad och bara umgåtts mig med själv. Det tycker jag är så skönt. Som en kontrast till min annars sociala vardag som det ju innebär att arbeta som sjuksköterska.

Det här med socialt nätverk. När jag flyttade till min nya hemstad för två år sedan så trodde jag att jag aldrig skulle hitta vänner. Det var inte så många unga just då på det dåvarande jobbet, jag bodde med M och vi umgicks mycket med hans vänner, som kändes så avlägsna. Det var inga jag skulle hänga med om inte M var med. När vi strax efter hitflytten gjorde slut så kände jag min ännu mer ensam. Ensammast i världen. Det var jag här och alla andra var antingen i Sundsvall eller i Linköping. Men sen flyttade B hit, det började det en ny tjej på jobbet, och så ytterligare en ny, och sen bytte jag avdelning. Jag lärde känna kompisar till J och så rullade det på. Och nu så här två år senare slår det mig att jag har ett bra socialt nätverk i den här staden. Och nu är det fler som jag inte delar arbetsplats med än innan. Vilket är väldigt skönt. 

Dagens reflektion.

Hipp hipp hurra för farfar som fyller år idag!

Min dag har bestått av följande:
- jobb

Helgen spenderades i Sundsvall. Fina gamla Sundsvall. Som jag är klar med dig. Vilket är skönt att konstatera. Men ack så trevligt att hälsa på. 

Jag vet att det är dumt att klaga på något som jag inte själv kan göra någonting åt, men nu får det banne mig vara slutregnat! Jag har aldrig upplevt en så här grå och regnig höst. Jag o E konstaterad att solen tittade fram för första gången på FYRA veckor idag. Det är galet länge! Det är numera standard för mig att klä på mig regnkläder när jag ska till jobbet. Tur att jag köpte nya skalkläder på Island!

Finaste Marias födelsedag. Som jag kan sakna henne och dagarna i Oslo somliga dar.

Renoveringen i sitt förstadium. Och alla dessa val. Vitt vill jag ha i hall och kök. Men vilken vit? Älva? Snö? Äggskal? Tofu? Och vilken slags färg ska det vara? Vilken blankhet? Och ska jag måla garderobsdörrarna i snickerifärg eller väggfärg? Taket, glöm inte taket, det ska också målas! Oh my!

några rader som betyder

En sak jag inte förstår.

Har idag vaccinerat mig mot svininfluensan. Vet inte om jag fattat rätt beslut. Den som överlever får se. Kan bara säga att hade jag inte jobbat inom vården så hade jag inte gjort det. 

för jag är så arg. arg och ledsen. fan ta alla oansvariga människor. fan fan fan.