i mina ögon

Jag är så kär.
Jag är så glad att han fortfarande vill vara med mig.
Ibland fattar jag inte varför jag gjorde slut den där dagen.
Men så kommer jag på att det var nog bäst just då. Jag trodde jag hade landat efter kursen,
men det hade jag då rakt inte.
Det tog betydligt längre tid än två veckor.
Snarare två månader eller nått.
Mitt tidsperspektiv har suddats bort.
Minns inte vilken månad jag gjorde slut och vet därmed inte hur länge han och jag var ifrån varandra.
Och ärligt talat så spelar det ingen roll,
för nu har jag hittat tillbaka till stället jag hör hemma.
I hans armar.
Nu är det bara han och jag och framtiden.