i mina ögon

I kväll är det nollebankett.
Jag o E ska gå.
Stackars Ann-So är sjuk
och ska tillråga på allt flytta just denna helg.
Det är liksom sista nollebanketten.
Borde ju innebära den sjätte i ordningen i så fall.
herregurra.
Det är så man får lite perspektiv på tillvaron.
Hur länge man har pluggat.
Och att man faktiskt klarat det så här långt.
Snart tre år sedan jag flyttade hit.
Hade aldrig satt min fot i denna stad tidigare.
Inte kände jag någon heller.
 Vilken skillnad det är nu liksom.
Massor av fina vänner
och stan känns mer eller mindre som hemma.
Dessutom skönt att lärt känna folk
utanför studentlivet
via scouter o yogan
framförallt.

Nu måste jag käka och epilera benen. AJAJAJAJAJ!! men ska man vara fin så får man lida pin