i mina ögon

Jag är så stressad. Jag har så mycket jag måste göra. Men jag kan inte få ihop det. Det slutar med att jag inte gör någonting. Jag kan inte koncentrera mig. Jag har så mycket energi, men den spretar åt alla håll och sticker iväg, och jag kan inte samla ihop den. I bakhuvudet känns det som om fullt av myror har bosatt sig, eller en flugsvärm. Det irrar och far. Jag blir tokig. Veckan som kommer känns så stressig. Redan. Innan den ens börjat.

Måndag: jobb.  Möte med försäkringsbolaget
Tisdag: jobb. Träna
Onsdag: jobb. Massage. Sthlm
Torsdag: jobb. Kör
Fredag: jobb. Träna
Lördag: klippning. sthlm, handen, s-tälje
Söndag: en avkopplande dag.

Egentligen så är det inte så mycket som händer, det ser inte så mycket ut för världen. Men det är nog mest att jag inte brukar ha så mycket för mig efter jobbet. Men så är jobbet extra stressande i sig, mer än vad det någonsin varit. Jag har liksom arbetstid till en tid, men det är sällan jag kommer iväg. Och så har jag varit tvungen att jobba mycket på golvet sista tiden vilket gör att administrativt arbete skjuts på framtiden. Plus att det är tusen olika projekt pågång på jobbet. Och tillråga på allt så kanske man måste skära ner ännu mer på personal. Huga.
Jag måste verkligen börja tänka lite mer på mig, ta hand om mig på ett bra sätt. Jag har ju åtminstone kommit igång med träningen, vilket känns positivt. Och så måste jag sänka kraven på mig själv. Inse att det jag gör duger. Att jag inte behöver prestera. Att jag gör så gott jag kan, utifrån mina förutsättningar.