10 september.

Det stör mig att jag tappat mitt isländska strength-halsband. Det var kärlek vid första ögonkastet. Och så har det bara försvunnit. Från att ha suttit kring halsen till att vara puts väck. Sorgligt. 

Så fort en störig sak försvinner från mitt liv så ersätts den genast av något annat. När blir det störningsfritt för fröken? 

Och det är så mycket jag borde ta tag i. Har gjort två mind maps idag. Om mig och min höst. Vad som ska fokuseras på. Det känns bra i alla fall. Lite struktur. Anledningen till varför jag trivs som anställd. Jag vet mitt schema. Jag stämplar in och stämplar ut. Anledningen till varför jag ville ha eget boende. Ingen kan kicka ut mig härifrån, förutom Kronofogden och så jäklans illa ska det väl i alla fall inte bli. 

------------------------------------------

Sen tänker jag. Och känner. Och jag är så arg. Arg på honom. Och jag förstår inte varför. För jag tycker ju egentligen att det var precis rätt sak som hände. Bara det att borde varit jag som tog upp ämnet. För jag känner samma sak igen, som jag kände första gången jag blev dumpad. Det är exakt samma känslor som jag har nu som hade med C, M, och M. Samma förödmjukade känsla. Förnedrande. Dumpande. Det är därför jag vill dumpa. Och en annan sak som slagit mig. Han påminde mycket om C. Jag var tillbaka med C. Det var C's armar. C's kropp. Inte hans. Inte konstigt att allt blir fel. Jag återupplevde. Och njöt. Njöt för första och sista gången med C. Lustigt det där med känslor. Och spännande. Hur jag projicerar. Hur jag speglar. Förställer. 
Ska skaffa mig en Lelo. Så snart löner anländer. Bra mycket pålitligare. Ställer alltid upp. Och drömma om C, eller nån annan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback