17 september.

Har en av de där dagarna. Då energin är dränerad. Borta väck. Gråten sitter i halsen mest hela tiden. Och då och då kommer tårarna rinnandes nedför kinderna. Det värsta är att den här dagen har pågått i ett par veckor nu. Och minsta motgång gör mig arg och ledsen. Och bara att diska är ett mastodontprojekt. Åh. Tur att jag har lite vin och choklad att trösta mig med.

Kommentarer
Postat av: Syster Luring

Låter som hjärtesorg...

2010-09-19 @ 23:40:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback