22 november.
Äntligen har jag bestämt att loftsängen ska ner. Tyvärr kommer det inte ske NU, som jag helst vill. Men i januari så, om typ tre månader, då tas den dääään. Det jobbiga är ju allt extraarbete som följer. Ta bort hemsk stuckatur, spackla väggarna och måla desamma och taket. Men det är det ju värt i slutet. Och så ska jag bara våga göra själv. Så att inte pappa behöver åka hit så mycket.
För övrigt så har jag varit till Luleå förrförra helgen. Mycket mysigt. Och i kväll är det dans. Nu har vi även börjat lära oss swing. Så kul!!
För övrigt så har jag varit till Luleå förrförra helgen. Mycket mysigt. Och i kväll är det dans. Nu har vi även börjat lära oss swing. Så kul!!
3 november.
Kan jag få vara kompledig resten av veckan också? Snälla!
2 november.
Fyra grundkänslor. Ilska, rädsla, sorg och glädje. Resten är nyanser av dessa.
Känslostorm. Jag är nog mest rädd. Rädd att bli ensam. Hela livet. Vilket leder till avundsjuka på alla som har någon (någon, vad som helst!). Vilket i sin tur leder till att jag stöter bort dem. Stänger av. Lägger ner. Det kanske kan verka som ett arrogant och drygt beteende från andra sidan rummet. Men så är det inte.
Och jag kan sakna gamla dagar. Gamla tider.
Jag kan sakna skoltiden. När allt inte var så komplicerat. Jag kan sakna tiden innan. Innan jag blev medveten om mig själv. Innan jag tog mig och mina känslor på allvar. För ibland var det bättre förr. Men mest är det ju faktiskt bättre nu.
Och jag kan sakna att bli hållen om. Få vara liten. Lilla jag. Lilla jag som kryper upp i pappas famn och ser på tv och myser. Eller bara få vara med pappa i meket, båten eller vad som helst. Det saknar jag mest av allt.
Känslostorm. Jag är nog mest rädd. Rädd att bli ensam. Hela livet. Vilket leder till avundsjuka på alla som har någon (någon, vad som helst!). Vilket i sin tur leder till att jag stöter bort dem. Stänger av. Lägger ner. Det kanske kan verka som ett arrogant och drygt beteende från andra sidan rummet. Men så är det inte.
Och jag kan sakna gamla dagar. Gamla tider.
Jag kan sakna skoltiden. När allt inte var så komplicerat. Jag kan sakna tiden innan. Innan jag blev medveten om mig själv. Innan jag tog mig och mina känslor på allvar. För ibland var det bättre förr. Men mest är det ju faktiskt bättre nu.
Och jag kan sakna att bli hållen om. Få vara liten. Lilla jag. Lilla jag som kryper upp i pappas famn och ser på tv och myser. Eller bara få vara med pappa i meket, båten eller vad som helst. Det saknar jag mest av allt.