31 mars.

Ah, jag är så förvirrad. Så mycket känslor. Så mycket som händer. Helt galet. Och jag blir yr i skallen. Yr i hjärtat.
Lyssnar på LW. Jag en periodare när det gäller han. Det kan gå flera månader utan att jag lyssnar på han, sen blir det nån veckas intensivt lyssnande. Nu är en sån vecka. Kanske för att jag behöver någonting tryggt. Nått jag kan, nått jag känner igen, nått jag känner igen mig i. Någon som förstår precis alla de där känslorna som virvlar runt i mitt inre och inte får nått fäste.

Nu är det tre arbetsdagar kvar. Sen blir det semester. Börjar i Norrlands avkrokar och sen förflyttar jag mig till min slätt. För första gången på fem (?) tre år ska jag vara med på långfredagen. Första gången på väldigt väldigt länge som jag vill, känner ett behov av att vara närvarande på spektaklet. Att det ska bli kul o träffa kusiner, mostrar, morbröder, mormor och alla respektive på en och samma gång. Leta ägg i trädgården.

28 mars.

Life is good. Sen jag började göra min 100-målslista så händer det saker hela tiden relaterat till dessa mål, och det är så häftigt! Kan varmt rekommendera att göra en sån. Jag tror det är väldigt viktigt att ha mål generellt i livet. Det ger ökad motivation och livsglädje. För målen visar ju vad man vill med livet. Vad jag vill ha ut av denna tid på jorden.  

broschbekymmer

kära kollegor, när ni har broschen på pennfacket, var har ni pennfacket då? har ni det i bröstfickan eller benfickan? jag måste ha den i benfickan (för jag avskyr att ha den i bröstfickan...) och där nere syns ju inte min brosch =)
det här kanske är dagens mesta i-landsproblem, haha

22 mars.

Varför ska det alltid börja brinna i knutarna innan jag får tummen ur och börjar göra något!
I dag ska jag lämna in ett arbete om kost och immunförsvar. Jag började för ca 3 veckor sedan att spana litteratur o fakta men först idag börjar jag på allvar att skriva. Och innan jag började plugga så var jag tvungen att städa hela lägenheten som inte är gjort på en månad. Så i går så hann jag med följande på mindre än en timme: gå till förrådet med väskor och skidor, valla av skidorna som stått i samma hörn sen natten jag kom hem från tjejvasan (exakt en månad..), städa hela lägenheten (ok minimal är den men ändock) röjja bland papper och skit och lagat mina älsklingsjeans. Och idag har jag pluggat, varit på två visningar, slängt i hop en lunch till mig och E och A, varit på ikea, och nu ska jag tvätta och åka och handla ost och plugga klart och packa inför skolan.
Tänk om jag kunde sprida effektiviteten jämnt över månaden... 

dagens låt


upphittad

Jag har varit livrädd att förlora min sjuksköterksebrosch, sen första dagen, därför använder jag den i princip aldrig. Jag har till och med låtit gravera in mitt namn och examensdatum i den, utifall jag skulle tappa den. Men så såg jag Emelie använda sin och det såg så fint ut, och jag ville också stolt visa upp min brosch, som ju är en rarietet på as. Men se det gick bara två dagar och jag lyckades slänga den i tvätten! Skickade in en förlustanmälan till tvätteriet för 15 dagar sen och i går hade den kommit åter till jobbet! Snacka om lycka, nu lär jag nog kunna använda den, men blir extraextra vaksam över att ta bort den innan kläderna åker till tvätten.

självdistans

När man inte orkar göra så mycket mer än att ligga på soffan och glo på internet så hittar man ju ett och annat roligt.

Denna
tillexempel, helt okänd för mig, men fy fasiken vad kul! Det här hade inte ryssarna kunnat garva till. själv ligger jag dubbelvikt! självdistans är en sund inställning.

I går kollade jag också på Johan Glans, Wolrd tour of Skåne, på youtube. det var länge sen jag hade en sådan skrattfest här hemma. Han är ju min favoritkomiker.

Så idag mår jag mycket bättre, knappt ont i halsen, ingen feber, dock trött. sov mellan sex och halv nio i morse. blir så när man inte gör nått annat än sover och degar på dagarna. men idag planerar jag att gå på ica, jeej!


18 mars.

I morse när jag vakande kände jag mig hemskt sunkig. Svettig och äcklig och kände att den dusch vore på plats. Ett ganska bra tecken tycker jag, ett tecken på tillfrisknande. Dessvärre så är ju halsen superäcklig fortfarande. nacken har låst sig och det är flytande kost som gäller.

Thåström, sexigaste 50-åringen, är ju ute på turné. Men inte till Uppsala. Eller så har han redan varit här. Hade så gärna velat se honom.

sjukstugan

jag har halsfluss. sist var 20 år sedan. hade 39 graders feber också, säkert 10 år sedan jag tempade så rejält. Jag har kanske inte varit så sjuk de sista åren när allt kommer omkring.

J kom förbi och hämtade upp mig med taxi och sen hängde vi på närakuten i ca 1,5 timmar, det var fort, hade räknat med hela eftermiddagen. J gick också och handlade glass,nyponsoppa, beskvier, fruksoppa och halva persikor. sen tog jag bussen hem. så nu ligger jag på sängen och tycker synt om mig själv.

17 mars.

i går när jag åkte hem från J så kände jag mig jävligt frusen och illa... och det blev inte bättre, hade linne, pyjamas + skidsockorna på mig under täcket och jag huttrade som om jag befunnit mig i sibirien. halsen kändes dessutom tjock och äcklig. på morgonen kändes det lika dant. helt darrig av att gå till toa. lös mig själv i halsen för att spana in tonsillerna... och fy fan. ringde mig sjuk och kröp ner i sängen igen. måste till närakuten idag, och se om det är virus eller bakterier.

ja, så nu kan jag ju sammanfatta klassfesten
Först så åkte jag till A och vi snacka, lyssna på gammal musik och jag fick massage =) gjorde oss iordning och så kom J och M förbi innan det var dags att åka. Och då var nog alla lite nervösa.
i början var det ju stelt och man fick bekräftat för sig varför man inte hållt kontakten med många. maten var ju ingen höjdare, kändes lite som skolmatbespisningen. sen blev det ju dans och det var ju bara kul. stannade till sista dansen.



15 mars.

Ni väntar kanske precis som jag på en liten sammanfattning av klassåterträffen. Och den kommer. Kanske i morgon.

Så länge kan ni lyssna på nytt från Peggy Lejonhjärta
http://blogg.svt.se/psl/2009/03/13/musik-med-peggy-lejonhjarta/

puss puss

tvåan




Finaste Caroline! På torsdag är hon tillbaka i kören igen, nice =)

14 mars.

I natt drömde jag om min morfar. Han kom hem till mammas och pappas hus. Hade någon slags ap-mask på sig och skrämde mig. Först när jag slagit av honom masken presenterade han sig "Jaaag är Sven, din morfaaaar", för jag kände inte igen honom. Sen visade han upp sin hand där tre naglar var långa och välmanikerade. Sen sprang jag.
Undrar vad det betyder?

Nu är jag hemma på svensk mark östgötsk mark. Åkte med M hem ju, asskönt att bara sitta i passagerarsätet och prata om allt mellan himmel och jord och käka lite muffins.

vikten av att ta eget ansvar

i dag loggade jag in på löneprogrammet för att se min preliminära lön denna månad. Tro att jag fick en chock när jag såg att jag bara skulle få ut 11! Va fan, har löneassistenten tjabblat bort en massa pengar! Efter noga genomgång så visar det sig att det i januari och februari inte dragits något för min tjänstledighet för studier, vilket alltså dragits denna månad. Det vill säga sex dagars tjänstledigt utan lön är ganska så mycket pengar. Jag var tvungen att snabbt logga in i ett annat program och göra ett ekonomiskt uttag av lite komptimmar för att rädda månaden. Alltså: vikten av att dubbelchecka sin lönsepec.... för denna gången kunde jag inte skylla på någon annan.

10 mars

Nej, jag ska inte sluta, och inte lösenordsskydda heller. det är fritt fram o läsa här. tar man åt sig så är det inte mitt ansvar, utan den som läser. Jag bara blev så arg här ett tag. Och ledsen. Och berörd. Jag måste leva ut min inre teater. Det är typiskt mig, men sån är jag, och det får man leva med om man ska vara med mig. 

I två nätter har jag drömt om klassåterträffen. Hur ska det sluta? På fredag blir det iaf Linköping. Jag och M, min gamla klasskompis från gymnasiet ska köra ner. Han skulle ta det lugnt så jag har fritt fram på lördag. haha. ja, vi får se var jag och A hamnar.

saker

det har hänt två saker. saker som gjort att jag känner mig inte lika fri här längre. saker som visar att jag på ett sätt varit naiv, men samtidigt undrar jag hur naiv man kan vara när det i genomsnitt läser 15 st personer per dag. personer som man trodde visste vilka de var. kanske dags för lösenordsskydd? det känns inte rätt heller. eller bara lägga ner bloggen helt och hållet? vilket inte heller lockar.

ja, ja, vad är en bal på slottet? eller vad gör det om hundra år.

Anna Ternheim 3 mars 2009

I tisdags var jag och J på konsert med Anna Ternheim på Katalin här i stan. Jag har nog bara sett Anna två gånger tidigare, som förband till Lars Winnerbäck och på Hulstfred (för visst såg vi henne då Ville?). Jaja, hur som haver så var konserten mycket bra. Bra blandning mellan gammalt och nytt material, bra band, härlig stämning och jag i mina drömmar den natten spelades Annas låtar upp hela tiden. När jag vaknade nynnade jag på en låt, minns dock inte vilken. Ja, det måste ju innebära ett bra betyg. Det enda minuset var förbandet. Nina nånting. Hon kändes inte riktigt närvande på något sätt. Vilket var synd på ett annars bra material. Helheten var iaf bra, så frya av fem hjärtan.

NoneNoneNoneNone

1 mars.

Vasaloppet. Det ska jag inte köra. Tror jag. Men man ska aldrig säga aldrig. En dag kanske jag står där i fållan.
Men nu var det inte skidor jag tänkte skriva av mig om. Nej.

Känslomässigt befinner jag mig uppe på toppen av berg- och dalbanan. I min värld betyder det att allt är suveränt (och det bara kan gå utför... nej då) Jag känner mig helt enkelt tillfreds med i princip allt i mitt liv. Jag arbetar med mig själv varje dag och jag märker resultat hela tiden. Och det som jag förr skulle kalla katastrofer och skit och helvete kan jag idag bemöta med "det är meningen att jag ska möta detta nu och det går bra". Det känns inte jobbigt att konfronteras med gamla saker. Det känns snarare sunt. Som ett måste för att jag ska bli fri och kunna vara mig. Kunna vara Malin rätt igenom och fullt ut. Utan en massa krussiduller och krimskrams. Bara mig. Jag kan inget annat än att vara stolt över och älska mig själv. För vem mer har jag att ta hand om?

Ja, så känns det. Så är det. Och det är bra.