i mina ögon

Laddar för natt tre av tre. Sen blir det Lapplandsturné för hela slanten. Luleå-Gällivare-Abisko-Björkliden. Sen flyger jag hem från Kiruna. Många städer/orter blir det. Ska bli skönt att andas fjälluft. Enligt yr så ser det dock ut att bli en hel del moln och snö. Hoppas att vädergudarna ändrar sig och låter solen skina på mig!

Försöker packa lite. Och som vanligt är det svårt. Börjar förlika mig med sanningen: att jag är usel på att packa. Men en röst där i skallen skäller på mig och undrar om jag inte ska lära mig någon gång. Men jag tror ärligt talat inte att jag kommer göra det. Det är som en omöjlig uppgift. Det finns för många "tänk om" som kanske inträffar. 

Om någon sagt till mig för tio år sedan "Malin, när du är 28 år kommer du ha växter och blommor i mängder. Ta sticklingar och plantera om och öka din samling" hade jag bara garvat denne knäppis rätt i ansiktet och påmint om alla växter jag dödat för stackars mamma varje sommar jag var husvakt. Men nu står jag här, men sjukt många små och stora plantor och de liksom är överallt snart. Och kul är det. Jag blir så in i själen lycklig när jag ser att det kommer skott på sticklingarna. Att de trivs och tar sig frammåt. Går omkring och fånler. Varm i hjärtat.

Du ska inte döma någon förräns du gått i dennes skor. Eller hur nu ordspråket säger. I alla fall, efter snart två dygn i min sköna säng så har jag ont i kroppen. Och jag kan då förstå hur hemskt det måste vara att ligga i en sjukhussäng (som jag vet av egen erfarenhet, är som ett liggunderlag i skogen) dag ut och dag in. Och i vissa fall inte få resa på sig alls pga olika lägesordinationer. 

Jag avskyr att vara sjuk. Och framförallt kräksjuk. Troligen rör det sig om matförgiftning. Här ska jag freestyla lite efter skiddagen i Romme och beställa något så galet som en pizza med fläskfilé och bea. Jag som aldrig äter något annat än capriccosa (eller hur det nu stavas) eller calzone eller någon annan av de ordinarie pizzorna. I allafall så när jag käkade resterna till middag på jobbet under söndagen så började det kännas oroligt i magen. Gick hem en timme tidigare, i förhoppning om att få ur mig skiten och sen kunna gå till jobbet på måndag morgon. 

Så blev det inte. Visserligen kräkfri sen måndagsförmddagen, men dock sjukskriven till och med onsdag än så länge. Får se hur jag mår i morgon. Tänk att man kan sova i nästan ett dygn. Och tänk vad underbart det kändes i morse kl. 4 när jag vaknade och var sugen på rostabröd. Innan hade jag bara tvingat mig i det. 

nä vet ni vad. det är helt underbart med en vanlig säng! den är skön. en riktig säng. ingen jävla sketmadrass 60 cm under taket. och jag läser så mycket nu när jag kan ligga på sängen och läsa. har äntligen läst ut "vi, de drunknade" en roman om sjöfartsstaden marstal i danmark. om sjömän, krig, kärlek, känslor och allt där till. och om man som jag har en förkärlek till allt som har med hav och sjömän så är det ju extra plus. mycket bra bok. sen har jag plöjt hanna hellquist bok "karlstad zoologiska". underhållande. och öppen. hon säger ju allt det som alla tänker men ingen vågar säga. gillar henne. gillar boken. även "90talet.se" har lästs. om vad som påverkade oss 80-talister att bli som vi blev. skrattade hemskt mycket. igenkännande. och så sant. men jag har ju missat en del också. dels för att jag inte var så sportintresserad. jag hade inte så stor koll på fotbollsproffsen, men jag håller med om att ioch med att sverige presterade så himla bra i alla sporter ett tag där under 90-talet så trodde man ju att det var så vi var. fast vi egentligen inte alls är det. framför allt i fotboll och pingis. och det där med tv-programen, macahan och macgyver. inget som sågs hemma hos oss. iallafall inte av mig och jag tror knappt mina föäldrar heller såg det. så det missade jag också. jaja, kul bok. värd att läsa.