i mina ögon

Av och till får jag flashbacks från högstadiet. Högstadiet var för mig en period full av blandade känslor. Det här med att hitta sig själv, bli accepterad för den jag var. Och hur förjäkligt det var att  inte inte tillhöra de coola innetjejerna i klassen. Jag och mina vänner var mer i bottenskiktet. Det var hemskt. Jag hatade att inte vara lika accpeterad som de där coola tjejerna som hade killarna hängande efter sig.
Mitt i alltihop hade jag som sagt fullt upp med att hitta mig själv. Till min hjälp hade jag bl.a. kläderna. I årskurs åtta började jag klä mig helt outstandig från alla andra, och i kläder som jag själv gillade. Den bruna gamla herrkavajen från uff, V-jeansen, HellyHansen-tröjan, "baggy"byxorna, attitudeskorna är bara ett urval av mina kläder. Men det var kul också. För det var i årskurs åtta som jag lite smått började stå upp för den jag var. Jag kommer så väl ihåg den dagen som jag rev ner alla Hansonplancher och andra idolbilder från väggarna och tillsammans med alla urklipp om förut nämnda grupp och BSB åkte rätt in i husets panna (detta var innan fjärrvärmen och numera städigt varmvatten och värme i huset). Därefter var det slutdyrkat. Taylor Hanson var inte längre min drömprins. Undrar vad jag började lyssna på för musik efter detta? Kan inte minnas, men det var definitvt slut på min pojkbandsperiod.
Trots mina försök till att hitta min egen väg så var jag kvar i bottenskiktet igenom resterande tiden på högstadiet. Och tillslut så bryr man sig inte längre om det heller. Man nöjer sig med det man har. Och jag hade mina vänner och det var bra det. =)

Andra flashbacks, och mer härliga, är de från gymnasiet. Det var i gymnasiet som jag verkligen fick ett ökat självförtroende och kände mig rikigt accepterad för den jag var. Och där träffade jag världens bästa vän, Katrin. Vi började umgås efter kanske 2 dagar och sen dess har vi hållt ihop. De andra i klassen trodde efter en vecka att vi hade varit kompisar sedan barnsben. Andra roliga saker i gymnasiet var grabbarna Grus. Jag och Katrin umgicks med bröderna Andersson i vår klass. Vi hade så förbannat kul. Kommer på mig själv somliga dagar med att sakna hänga med dem. Alla rullstolsrace i korridorerna, pingisspelandet i källaren, luncherna på Burger King och alla andra upptåg. Och att bara vara, bara vara den man  verkligen var och bli accpeterad fullt ut.
Underbart.

I dag har det varit en produktiv dag.

Först semla och latte på Tinells med brudarna. Sen en repa på stan, kollade in S's mosters kollektion på MQ, köpte mig en vårjacka på VM,  vetekuddvärmare och en plattång.
Sen  gick jag och S till skolan och pluggade. Jag måste komma i väg till skolan för att få något gjort. Pluggade smärtfysiologi och fixade tre eventuella vetenskapliga artiklar till b-uppsatsen.

Förövrigt  så kommer jag aldrig mer köpa halvfabrikatköttbullar på ICA. Idag gör jag mina egna köttbullar från scratch och som sagt, aldrig mer köpeköttbullar. Hemmagjorda är fasen underbart. Precis som det ska vara. De är t.o.m. nästan  lika goda som farmors. Varför har jag aldrig gjort egna förut? Kan det bero på lathet?

Precis hemkommen från mitt första scoutmöte. När jag gick Sallyhillsvägen fram så kom jag på mig själv med att känna mig helt überlycklig! Hade lust att bara skrika rätt ut av lycka, men behärskade mig i sista sekund. Vill ju inte att folk ska tro att jag är knäppare än jag verkar, eller nått sånt ;-) Lycklig är jag iallafall. Känns jättekul att ha kommit i gång med socuterna på nytt, och de är härliga ungarna. Även om de till och från är jobbiga.


 

Jag har influenser från GNÄLLBÄLTET!!
Snacka om besvikelse. Började ana ugglor i mossen när jag såg "Svenska Dialektmysterier" på svt.se tidigare idag. Fasen liksom, vissa delar lät ju hemskt bekant på något vis. Och sen när Fredrik Lindström så fint visade utbredningen, jo men för tusan, nog var Norrköping (framförallt) och delar söderut med (som jag härstammar från).
 
Dessutom kom på mig själv nyss, när jag sjöng med i en Lasse-låt.

I dag är det verkligen vår i luften! Gu så härligt =) Vill att det ska bli vår nu. Vill köpa mig en vårjacka, vill använda mina nya converese, vill kunna gå ut utan mössa, parkas, kängor och halsduk!!

E nämde att det numera gick att se "Fräcka Fredag" med Malena Ivarsson på svt.se. Var tvungen att se lite på det, och det är ett under att det fick sändas. Gick det överhuvudtaget hem hos svenska folket? Jag har inte en aning, eftersom jag vid seriens start endast var fem år och mitt favorittvprogram var "Björnes Magasin". Jag blir i allafall väldigt illamående av Malenas klädsel, studions utseende och hennes lilla hjälpreda som står som ett fån bakom soffan.

Tur att min generation tonåringar fick tillgång till "Fråga Olle", lite mer naturligt.

I går var det fullt upp hela tiden. Häktisk förmiddag på praktiken, omvårdnadshandledning på eftermiddagen. Sen blev det supergod fika på Tinells med V, E och L. Fick panik och rusade till posten för att ta ut pengar för Embolis räkning, eftersom det var styrelsemiddag på kvällen.
Hem och skriva i hop en någorlunda ekonomisk rapport för embolis verksamhetsår. Och sedan i väg på Embolis Årsmöte.
Därefter en gudomligt god middag på Restaurang Viktoria med styrelsen. Mumsfillibabba vad gott det är med murkelsås!

I dag tänkte jag ta det lite lugnare. Tvätta, pyssla och dona här  hemma, se klart Vänner säsong 5 och gå på scouterna.  Kanske lite plugg också, vem vet.

Åh, i går fick jag en ny blandare till duschen OCH ett nytt handfat, helt otippat. Justa puckar.

Sedan två veckor tillbaka ungefär, så känner jag mig helt tom och lugn inombords. En helt underbar känsla. Alla desperata känslor om närhet är som borta.
Jag vill inte mer, jag har ingen att tråna efter, mer. Det är bara jag nu. Så skönt att ha släppt alltihopa och bara gå vidare. Gå vidare i singellivet, och inte hålla på att leta. Utan bara ha accepterat att det är jag nu, jag är själv, jag är singel och jag trivs riktigt bra med det. Härligt härligt. Trodde knappt att det kunde kännas så här bra. Som när man har brutit ett destruktivt förhållande. Så känns det. Tomt men skönt. Skönt och bra.

Det finns så mycket som jag borde göra

Som att plugga, diska, städa

Men jag bara sitter här och surfar runt på internet och ändrar min sidlayout och känner mig allmänt off. Damerns Super-G var inställt... osis. Nu får man vänta tills hockeyn börjar.
Höjdpunkten var att se gårdagens avsnitt (och det sista) av Nisse Hult. Tur att jag kom ihåg att spela in det. Svenska Dialektmysterier var också nice att se. Annars så bjuder inte Tv på så mycket en söndag.

Nu har jag läst ut boken. Den var riktigt bra, och jag har förundrats från kapitle 3 eller nått, över hur dålig filmen är. För min egen del så borde jag verkligen ha läst boken innan jag såg filmen. Poletten ang. filmen föll ner nu. Hemskt. Men boken som sagt rekommenderas.

Hittils i dag har följande hänt: 
I morse kom kvartersvärden och fixa spisen så den numera står stadigt  och  sen bedömde han att det är lika bra att jag får en ny blandare till ducshen. Juste. Den är jäkligt oldie den jag har nu, och läcker (eller läker) som de säger här i Norrland.
Sen så gick jag till skolan efter lunch för att hämta vårt palliativ-arbete och smärt-tentan. Båda personerna var  borta. Snacka om nitlott. Men jag gick till biblan och hittade lite cancerböcker till B-uppstasen. Bra Malin.
Nu på eftermiddagen har jag tittat på Svenska Dialektmysterier på datorn. Himla skönt program, diggar Lindström till tusen. Sen så skulle jag se om de hade Nisse Hult på svt.se, de hade dessvärre bara de första två minuterna från varje program, men jag fick hålla till godo med de få minuterna, och skrattade gott. Där har vi min humor. Och Johan Glans, han är bara för rolig! Och han ser så dumsöt ut som Nisse Hult. Störtbra! Synd bara att jag missar programmet varje lördag. Ska se en repris i kväll istället.

Och mail, jag har fått i väg två mail idag. Jag är seg när det gäller att svara på mail. På tal om mail så fixade jag in min spray-adress i outlooken idag, och vips så kom det fram en massa gamla  mail som jag skickat. Var ju tvungen att läsa igenom, och en del var till mitt ex för hundra år sedan, M. De var skickade efter att jag hade gjort slut, för han vägrade inse fakta och släppa mig, han skaffade lunar enbart för att hålla koll på mig, och skicka blommor och ringde och stod i. Jag hade skickat rikigt taskiga mail, speciellt det sista, men efter det så lade han också ner projektet.

Lite smått bakis efter helgens mest spontana "tillställning". Jag o E festa till lite och sedan blev det Skepparn och dans på Kåren. Grymt bra musik på båda ställena. Jag är ju inte så bevandrad på krogarna som de vanliga dödliga går till, så det var riktigt kul att få se ett nytt ställe. Men nog är det skönast på Kåren iaf, borta bra men hemma bäst...

Men en rejäl prommis runt Sidsjön med fika i Sidsjöstugan rådde bot på baksmällan. Helt underbart väder, klarblå himmel, nollgradigt.

I kväll har jag varit på planeringsmöte inför vårens minormöten i Södermalms scoutkår. Det verkar riktigt lovande! Ser verkligen fram emot detta. Har verkligen saknat det, och den här kåren (eller avdelningen) är det go i. Många barn, bra ledare, bara ute. Som det ska va.

äntligen har jag fått (med hjälp från min kära far) d-linken att funka. känns safe att surfa runt nu. yes!!

Nu är det grammisgalan som gäller! Bara bra som vunnit hittils.

Ja, så var jag tillbaka i Sundsvall och civilisationen. För jag spenderade faktikst inte många timmar i civila Linköping. Den mesta tiden har jag spenderat i Kisa, V. Eneby och Hycklinge, och för de som är bekanta  med de trakterna vet vad jag menar med ocivilicerat. T.ex. en kommentar från min far när vi ska ta oss till boendet kl. 03.30 "Malin, håll min öl så kör jag". haha.

I allafall, min kära kusin C stod brud i Eklunden. En härlig februarieftermiddag, klart väder, vindstilla, -10grader. Perfekt med andra ord. Eller det kanske hade varit bättre med -5 grader, men man kan inte få allt. Det är inte många vigslar man bevittnar iklädd täckbyxor, dunjaka, mössa, vantar, sjal och lundhagskängor. Men det är inte heller många vigslar som är så sagolika som C & M's. Brudparet var som hämtat ur en sagobok, i vit fotsid cape för C och en stor päls och pälsmössa för M. Dessutom var där facklor, islyktor och ett isaltare.
Senare var det bröllopsfest i Hycklinge. Riktigt trevligt. Jag som bävat för vilka jag skulle sitta med, och krävt att  jag skulle få ha personer jag känner runt mig, var rikigt nöjd med mina bordsgrannar, dock var min bordskavaljer sjuk. Dansa och drack och jag hade förvånandsvärt kul! Bra långt över mina förväntingar.

Här följer en komisk historia som otroligt nog är helt sann, och som bara kan hända familjen N. 
Kusinerna H & T + H's sambo S åker ner till Kisa. På vägen kommer T på att han har glömt sin skjorta och slips i Stockholm. Ok, det går att fixa på Sandströms i värsta fall, och i bästa fall leta upp något hemma. När hela ekipaget kommer fram till Kisa och det är dags att plocka ur bilen börjar H muttra. Han har glömt hela klädkostymen i Stockholm. Lättare panik. S ringer sin bror som är i Sthlm under helgen, och får honom att skynda sig i väg till Centralen med H's kostym, via telefonguidning. S's bror hittar inte långt i Syhlm själv. Eftersom det rått lite panik, så kommer brodern fram en timme före nästa Linköpingstågs avgång. På Centralen möter E upp och tar över kostymen och övertalar den motvilliga konduktören att köra kostymen ner till Linköping. I Linköping hämtar killen som ska spela på festen och tillika H's kompis upp kostymen och tar den till Kisa. 
Nu tror man gärna att familjen N's klädbestyr är över. Men icke. 15 minuter innan festen kan börja, spricker dragkedjan på kusin L's klänning. Panik igen. Blir till att koordinera en hel del personer i Kisa till att gå in i L's sambos systers garderob och skjutsa alternativa klänningar till Hycklinge. 
Snacka om kaos.
 

så skaffade jag mig en till omtenta. smärtan kom upp idag. ett U. bara att försöka igen nästa gång.

nu märks det tydligt att jag har glidit igenom denna utbildning. känner att det är dags att börja plugga nu. och det är nu när man möter det i verkligeheten som jag verkligen kan förankra litteratuern till något. det känns på riktigt och jag lär mig på allvar.

Hade min första dag på  praktiken igår. Det är mycket nytt som man ska lära sig, men det gick förhållandevis riktigt bra.
Ska bli rikigt roligt, nu kommer jag äntligen få lära mig allt som jag läst mig till i 3 terminer. För i går kväll läste jag medicinteknik för ssk. och tog för första  gången till mig det som stod. På allvar.