30 december.
Har jour från i kväll. Det ska bli en bra jour. För jag vill vara pigg i morgon =)
insomnia
dagens låt
Håkan Hellström
Kan jag gå med dig hem från bussen?
Kan du möta mig på bänken där vi delade den första folkölen?
På fredag kanske,
jag kan få biljetter till dansen
So I can shake you, oohoho
Säg till din far, "Get off my back"
Åh, säg vad vi sa om att 'Paint It Black'
Rock 'n Roll dör aldrig, nej
kom tätt intill, det är okej
So I can shake you, oohoho
Yeahehe, Ahaha, Yeah, mmmmh...
Får jag veta vad du tänker på?
Skulle du råna en bank för oss två?
Om det är så låt mig veta
om det är nej så går jag
jag ska inte tvinga dig, oohoho
oohoho, oohoho, oohohooho
27 december.
jaja, vad är väl en bal på slottet?
24 december.
Är nu äntligen hemma i Östergötland. Lyssnat på Oadio Östergötland hela morgonen. Mycke intoessant dialekt jag har =)
Snart ska jag hämta Mormor i Kisa. Och pappa ska hämta Farmor och Farfar i Vikingstad. Sen är hela familjen samlad. Förutom faster med familj då, som är i Thailand de små oackarna och solar.
I går kväll när jag kom hem pyntade jag granen. Måste ju jag göra varje år det finns tillfälle. Och när jag kom innan för dörren luktade det så där himmelskt gott som det gör när man har en oiktig gran. Ja, och så tomtegröt och julgodis såklart var jag tvungen att äta med.
21 december.
Trivialt kanske. Jag som inte har något som håller mig någonstans. Jag har inte ens nått att komma hem till, i Linköping menar jag då. Jag har darling K där, men hon planerar inte att stanna i stan. Och när jag inte har något eller någon som håller eller drar någonstans här i världen, då borde det ju vara väldigt enkelt att bara flytta på sig! Eller hur?! Bara ta fram sverigekartan och kasta en pil och se var den hamnar. För hemma är jag ju i mig själv, eller?
anger
så som det känns
Måste du inkräkta på mitt träningsställe också? Så skulle jag helst vilja säga till honom om vi skulle råka se varandra där. Om han tränar där. Men jag skulle nog säga: Men hej, så du tränar också här, ja, det är klart, det är ju så nära. Men kul hörru. Vi ses! Det var så skönt att ha honom på andra sidan stan. Inte för att vi skildes som ovänner. Utan för att jag fortfarande kan bli väldigt ledsen över vad som hände. Hur vi båda slutade bry oss om varandra. Hur vi lät det rinna ut i sanden utan att kämpa. Hur det kan gå med ett förhållande om man inte pratar och kommunicerar med varandra.
Ja, och så upptäckte jag då att han bor 200 meter eller så i från mig. Med en tjej. Då inser jag att jag kanske inte sörjt klart. Hur han fortfarande cirkulerar runt i systemet, mer än tio månader efter uppbrottet, som trots allt var ett gemensamt beslut. Jag vet också att jag själv tvekat ett längre tag innan det tog slut.. Jag vet liksom inte hur man kommunicerar med killar. Det är lättare när man är nykär och får känslorna besvarade och när man mest säger: du är så söt. Men du är sötast. Ha, du är faktiskt den mest sötaste. och så vidare.. Men när man ska börja stå upp för sig och vara ett jag men ändå ett vi, då kan jag inte längre. Jag vågar inte blotta den innersta vrån av mitt hjärta för någon kille. Jag vågar inte vara så där superkänslig som jag är. Så där så att bara sensitiva produkter vore tillåtna i min närhet. Så är det. Jag är känslig och rädd. Men också modig. Och stark.
Från början var det tänkt att jag skulle skriva om hur jag måste våga säga ja till min ilska. Att jag måste säga ifrån. Våga bli arg. Återigen, visa mina känslor. Men för hela världen. Bara säga, men va fan jag blir så förbannad, och gå där ifrån. Gärna slänga nått som jag har i handen också. Ja, arg är jag. Men det syns inte.
16 december.
13 december.
- Robyn o Kleerup - With every heartbeat
- Lasse W - Solen i ögonen
- Markus Krunegård - Ibland gör man rätt, ibland gör man fel
och hela Håkans Hellströms debutalbum
Ja, go morgon. I dag mår jag mycket bättre. Har sovit ubermycket de senaste dagarna. Tror bestämt att diagnosen var sömnbrist. Kort och gott. Som min mor sa i går: Nu när du fattat ditt beslut släpper alla spänningar, och ja, mamma, du har rätt. Som så många andra gånger.
Ska bli gött med Wallmans i kväll. Med jobbet. Tycker ju om dem ju! Känner mig peppad och på humör. Lite samma sak där men och. Ska bli intressant med julbordet. Är ju inte ett big fan of julbord. Lax, lite köttbullar och någon potatis. Vore fint om de hade lite skaldjurbuffé.
12 december.
I morgon är det Wallmans med jobbet. ska bli kul, hoppas jag är piggare då. Vill inte missa.
9 december.
Den som lever får se.
Men som sagt, energin är på topp och jag längtar tillbaka till golvet.
5 december.
När man nuddat botten, kan det ju bara gå uppåt igen.
Jag har mått skit (på ren svenska) under hösten. Jag har stundtals tappat bort mig själv. Varit totalt förvirrad. Stressat. Gråtit. Skrikit. You name it. Så i måndags slog jag i botten. Eller nått hårt. Fick ett uppvaknande. En arbetskamrat sa till mig när tårarna trängde på: Malin, så här kan du inte fortsätta. Du kan inte både vara chef och syrra. Det funkar inte. Antingen det ena eller det andra.
Nej, det funkar inte. Så jag ska inte förlänga nått här inte. Och det känns så skönt. Befriande. Allt ljusnade och energin kom tillbaka.
Efter två dagar på Biskops-Arnö känns allt ändå mer rätt! Jag är så på rätt plats. Allt bara kommer till mig.
Fick hem min spikmatta i dag också. Jag har redan prövat den, låg på den i ca 10 min och det har redan löst upp spänningar i skuldror och axlar framförallt. Det riktigt känns hur blodcirkulationen ökat. Känns mjukare helt enkelt.
Det går bra nu