i mina ögon

Datorn har åkt fram ur klädkammaren igen. Men skojja min dojja vad jag har känt efter och koncentrerat mig på MIG. (Och jag ska fortsätta med det. Jag vill ha mer, mera, mest.) 
Och igår hade jag en andningssession. I love it. Känna hela kroppen vibrera av energi. Och få uttrycka sig ohämmat. Släppa lös lejonet.

Och nya stereon. Pretty nice. Liten. Bra ljud. MP3. Och allt annat som jag kan önska mig.

I dag blev jag positivt överraskad. Jag har gått och trott att jag inte kommer få in några nya pengar förräns på måndag (eftersom landstinget väljer att betala ut löner den 28:e...how boring). Men så gick jag in på banksidan och upptäckte att jag får pengar redan i morgon, inte utav landstinget, utan av A-kassan. Jippie!! Jag är räddad, för detta betyder att jag inte behöver leva på gamla fiskpinnar så här i slutet av månaden. Helgens kräfskiva är räddad. ÅH!!!!!!!

Ja, jag är singel igen. Har varit det ett tag nu. Och det känns faktiskt bra. Känner att det måste vara jag och endast jag. Det har hänt så mycket där inne så jag måste bara vara med det och försöka hitta lugnet och känna mig säker på mig. Det har hänt så mycket så att jag ibland varken vet ut eller in.

I alla fall så kommer V och C och deras hundar på besök i dag. Hoppas verkligen de har med sig lite sol. Det är inget vidare att Sundsvall visar upp sig från sin sämsta sida en dag som denna, men som man kan säga lite klämkäckt: Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Eller så stannar man inne.

När jag hade återvänt till Sundsvall efter steg ett så kände jag mig så otroligt ensam. När jag pratade med min faster om det så sa hon något klokt (som alltid). Nämligen, ungefär så här, att känna sig ensam är detsamma som att börja bli vuxen. Bli vuxen och ta eget ansvar för sitt eget liv. Ingen annan kan ta ansvar för mig. Inga  föräldrar, inga kompisar, inga pojkvänner. Man vill så gärna låta någon annan fatta beslut om vad som ska hända, eller bara få krypa upp i mammas famn igen, få känna att de åter  har ansvar för hur livet ser ut. Men så fungerar dessvärre inte världen, och tur är väl det. Och sanningen är den att jag inte känner mig särskilt ensam längre, jag trivs rikigt bra med mig själv och mitt eget sällskap. Jag har inte tråkigt på samma sätt som jag hade förut.

Jag behöver så
HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR mycket utrymme för att kunna växa

Bara vara med mig och mina behov. Ägna mitt inre lite uppmärksamhet, så att jag inte hamnar på botten igen. Börja ge Malin lite kärlek. Jorda sig. Öka självkänslan. Bli ett med mig själv igen. Hitta hem. Hem, där jag trivs och känner glädje över att leva och ett hem där jag åter kan finna lugnet som ger mig ny energi. Och det här hemmet är inte något materiellt, nej, det handlar om att hitta allt detta i sig själv. Hitta tryggheten hos sig själv som gör att man känner sig hemma var man än befinner sig i världen. En uppgift värd att kämpa för. 

Dagen har minst sagt varit hektisk. Så underbart med tre dagar ledigt. Och K kommer upp i morgon. Nice. Sen har jag bara fyra dagar kvar att jobba denna sommar. lovley.
Kvällen blir grymt lugn. Bara njuta och slappna av maximalt.

Min blogg fungerar för min del som en dagbok, en anteckningsbok. Ett ställe på nätet där jag lägger ut mina tankar om livet och även saker som jag vill komma ihåg, typ låttexter, dikter, nya artister, artiklar mm.

Berörs någon så är det upp till den människan. Dennes eget ansvar. För är det något jag har lärt mig här i livet så är det att i slutänden så har man bara sig själv att förlita sig på och gå till. Jag har tagit ansvar för så många människor i mina dagar, jag trodde verkligen att jag hade ansvar för hur folk skulle reagera, må och känna. Att jag var tvungen att tänka på alla andras bästa. Men det har jag inte. Kalla det egoistiskt, men jag kallar det kärlek. Kärlek till mig och kärlek till andra, för det är verkligen inte kärlek att ta ansvar för någon annan.

Citat ur Bengt Sterns bok Att må dåligt är den bra början

”Kärlek är inte att vara snäll och eftergiven. Kärlek är att vara sann mot sig själv och andra människor. Det är kärlek att ställa berättigande krav på en annan människa, att bryta en relation som inte fungerar och att lämna ett arbete som man inte trivs med. Kärlek utgör således en viktig del i varje handling där man visar vem man är och står upp för sina behov även om det betyder olägenheter. Det är alltså kärlek att visa civilkurage."
"Det är kärlek att finna sådana konstruktiva utlopp för sin ilska som inte skadar någon människa.”
 ”Det är kärlek att älska sig själv, att acceptera och respektera sig själv, att vilja lära känna sig själv och att våga förändra det som man inte tycker om hos sig själv.”