mobilanteckningar.
13 mars 3.45
Emil Johansen: bröder i blodet, Siri Marie Seim Sönstelie och Erik Sönsteile: pappa jag lever, Erik Schüldt: Framtiden
Så många gånger som jag gav bort mitt lilla hjärta till någon som lika gärna kunde ha runkat /mia skäringer
10 år.
10 år sedan jag sprang ut och kastade mössan i luften. Och det har hänt en hel del sen dess minst sagt.
Först åkte jag till Norge och jobbade som barnflicka hos en underbar familj. Jag lärde mig förstå barn, förstå mig själv och min bakgrund. Jag var destruktiv. Kröp för att få närhet. Så sorgligt.
Sen åkte jag hem och bodde hemma med mamma och pappa ett år. Jobbade på Gammelgården. Trivdes bra men kände att jag kan inte bara vara undersköterska. Jag måste vidare. Så jag sökte till sjuksköterska. Detta året var också det år som jag var sjukt rik. Jag har aldrig varit så rik igen efter det. Jag betalade och arbetade för mig hemma samt sparade pengar till tågluffen. Ändå var jag Krösus. Och då hade jag en bruttolön på 12500.
Innan det var dags för plugg i Sundsvall åkte jag och skåningen på tågfluff i sex veckor genom Östeuropa. Oförglömlig resa. Precis innan luffen blev jag löjligt kär i en fiskare. En fin sommar fick vi.
Sundsvall. Tre år. Jag hade aldrig varit där förut. Blev kär i staden och gjorde slut efter en mindre kvävningsepisod. Mot slutet kände jag mig instängd som fan mellan bergen. Men ack så kul vi hade. Alla nya fina vännerna. Nya pojkvännen och samboliv. Här började flyttandet. Tre lägenheter hann jag med i Sundsvall innan vi flyttade till Uppsala för att göra slut ganska snart.
Och i Uppsala har jag befunnit mig de senaste fem åren. Och här har jag avverkat fyra lägenheter. Och tre jobb. Och träffat så många nya vänner. Och fått gudbarn.
Först åkte jag till Norge och jobbade som barnflicka hos en underbar familj. Jag lärde mig förstå barn, förstå mig själv och min bakgrund. Jag var destruktiv. Kröp för att få närhet. Så sorgligt.
Sen åkte jag hem och bodde hemma med mamma och pappa ett år. Jobbade på Gammelgården. Trivdes bra men kände att jag kan inte bara vara undersköterska. Jag måste vidare. Så jag sökte till sjuksköterska. Detta året var också det år som jag var sjukt rik. Jag har aldrig varit så rik igen efter det. Jag betalade och arbetade för mig hemma samt sparade pengar till tågluffen. Ändå var jag Krösus. Och då hade jag en bruttolön på 12500.
Innan det var dags för plugg i Sundsvall åkte jag och skåningen på tågfluff i sex veckor genom Östeuropa. Oförglömlig resa. Precis innan luffen blev jag löjligt kär i en fiskare. En fin sommar fick vi.
Sundsvall. Tre år. Jag hade aldrig varit där förut. Blev kär i staden och gjorde slut efter en mindre kvävningsepisod. Mot slutet kände jag mig instängd som fan mellan bergen. Men ack så kul vi hade. Alla nya fina vännerna. Nya pojkvännen och samboliv. Här började flyttandet. Tre lägenheter hann jag med i Sundsvall innan vi flyttade till Uppsala för att göra slut ganska snart.
Och i Uppsala har jag befunnit mig de senaste fem åren. Och här har jag avverkat fyra lägenheter. Och tre jobb. Och träffat så många nya vänner. Och fått gudbarn.
16 maj.
I går skickade jag in sena anmälningar till Distriktsköterskeutbildningen i Karlstad och Företagssköterskeutbildningen i Örebro. Båda på halvfart och distans vilket passar mig utmärkt. Jag vet dock inte vad jag helst vill bli. Men det lutar mest mot distrikta.
Mina krav på vidareutbildning är just halvfart. Och då blir det distans naturligt. Jag vägrar nämligen ta mer CSN-lån. Jag har tillräckligt med lån där. Och är det just halvfart så borde det gå att jobba 80-90%. Börja med att känna efter och sen anpassa tiden till studierna. Men först och främst ska jag ju komma in. Annars bli det att söka igen till våren.
Mina krav på vidareutbildning är just halvfart. Och då blir det distans naturligt. Jag vägrar nämligen ta mer CSN-lån. Jag har tillräckligt med lån där. Och är det just halvfart så borde det gå att jobba 80-90%. Börja med att känna efter och sen anpassa tiden till studierna. Men först och främst ska jag ju komma in. Annars bli det att söka igen till våren.
-------------------
Idag har jag annars hängt nere på Aker Brygge och sen promenerat mig genom stan och Vigelandsparken. Mina absoluta favoritplatser i Oslo är just Vigelandsparken och Aker Brygge. Älskar't helt enkelt. Havet. Jag vill ha hav i min stad. Så då passar ju inte Uppsala så där väldigt bra. Men en flytt känns inte så lockande. Det är så mycket nytt som ska skaffas. Umgänge framför allt.
Idag har jag annars hängt nere på Aker Brygge och sen promenerat mig genom stan och Vigelandsparken. Mina absoluta favoritplatser i Oslo är just Vigelandsparken och Aker Brygge. Älskar't helt enkelt. Havet. Jag vill ha hav i min stad. Så då passar ju inte Uppsala så där väldigt bra. Men en flytt känns inte så lockande. Det är så mycket nytt som ska skaffas. Umgänge framför allt.
Mormor.
Mormor blev en ängel 13 mars. Fick beskedet när jag satt på jobbet i Oslo. Jag jobbade natt. Fick samtalet en timme innan hemgång. Fan vad tugnt. Och speciellt när jag inte vill börja gråta på jobbet. (Vill inte visa mig svag, vilket egentligen är helt sjukt, att gråta är ju egentligen motsatsen mot svag. ) Hur som helst så gick jag hem den morgonen och tårarna sakta hela vägen.
En bra tid senare, närmare bestämt på skärtorsdagen, begravdes Mormor i församlingshemmet i Kisa. Det var väldigt fint. Hela högra sidan av altargången var full av Kindestammare. Så fint att så många kunde vara med. Det bjöds på fina tal om mormor och en hel del sång. När min kusin operasångaren sjöng O helga natt, mormos egen önskan var inget öga torrt. Avslutningsvis sjöng alla kusiner Stockholm i mitt hjärta, precis som på mormors åttioårsdag. Stockholm var den enda staden för mormor. Ändå bodde hon aldrig där efter att morfar började dra hnne runt hela Sverige. Och inte flyttade hon tillbaka heller efter skilsmässan. Bara för att Rute skulle bli kvar i släkten. Snacka om pliktkänsla. Och att offra sig själv.
Scilla. Sidensvansar. Långfredagen. Cloettas godis (andrahandssorteringen). Så minns jag mormor bäst.
En bra tid senare, närmare bestämt på skärtorsdagen, begravdes Mormor i församlingshemmet i Kisa. Det var väldigt fint. Hela högra sidan av altargången var full av Kindestammare. Så fint att så många kunde vara med. Det bjöds på fina tal om mormor och en hel del sång. När min kusin operasångaren sjöng O helga natt, mormos egen önskan var inget öga torrt. Avslutningsvis sjöng alla kusiner Stockholm i mitt hjärta, precis som på mormors åttioårsdag. Stockholm var den enda staden för mormor. Ändå bodde hon aldrig där efter att morfar började dra hnne runt hela Sverige. Och inte flyttade hon tillbaka heller efter skilsmässan. Bara för att Rute skulle bli kvar i släkten. Snacka om pliktkänsla. Och att offra sig själv.
Scilla. Sidensvansar. Långfredagen. Cloettas godis (andrahandssorteringen). Så minns jag mormor bäst.
Jag minns mormor också som den sagoberättande tanten. Hon hade alltid en kasse med tidingar och böcker som hon läste för mig. Och såklart att hon helt plötsligt kunde dyka upp på farstukvisten klockan 7 bara för att någon i familjen hade namnsdag. Då var det mest irriterande. Eller jag tänkte att det skulle vara irriterande och tog det uttrycket. Nu när jag tänker på det tycker jag det är hedrande. Vems mormor kuskar landet runt för att kunna närvara vid var och varannans barnbarns namnsdag eller födelsedag eller skolavslutning. Hon var helt otrolig på det. Hon glömde aldrig något. Kunde hon inte komma så ringde hon. Sen hade hon sina berömda kusinrapporter. De har numera ersatts av facebook. Hon ringde när som och så pratade hon på om vad alla kusinerna gjort den sista tiden. Det är en fin tanke. Dock hade jag aldrig särskilt stort intresse av att veta vad kusinerna sysslade med då. Nu kan jag ångra att jag inte lyssnade bättre.
Jag kan också komma på mig med att sakna hennes röst. Få ett samtal från henne. Det som jag tyckte var stressande och irriterande då saknar jag mest av allt. Jag blir ledsen på mig själv att jag var så avvisande när hon ringde.
Min mormor var ganska mycket rock'n'roll. Hon flyttade runt detta land, från Sunderbyn i norr till Ronneby i söder med åtta barn. Själv. För morfar han flyttade själv någon tid i förväg. Det är starkt gjort. När hon var ca femtio år eller nått pluggade hon in gymnasiet. På en vanlig gymnasieskola. Och tog studenten med dem. Ett gäng 19-åringar.
Mormor var inte typen som skulle vara hemmafru. Ändå blev hon en sådan. Hon var inte särskilt pysslig, kunde inte laga någon mat. Kunde inte direkt sticka eller sy. Ändå blev hon satt att vara hemmafru. Och hon gjorde så gott hon kunde.
Min mormor var ganska mycket rock'n'roll. Hon flyttade runt detta land, från Sunderbyn i norr till Ronneby i söder med åtta barn. Själv. För morfar han flyttade själv någon tid i förväg. Det är starkt gjort. När hon var ca femtio år eller nått pluggade hon in gymnasiet. På en vanlig gymnasieskola. Och tog studenten med dem. Ett gäng 19-åringar.
Mormor var inte typen som skulle vara hemmafru. Ändå blev hon en sådan. Hon var inte särskilt pysslig, kunde inte laga någon mat. Kunde inte direkt sticka eller sy. Ändå blev hon satt att vara hemmafru. Och hon gjorde så gott hon kunde.
När jag kom hem från Oslo efter att mormor dött blommade min kaktus som är sticklingar från mormos kaktus...
14 maj.
En sista (?) gång i Oslo. Älskade Oslo. Jobbat hela helgen. Och jag kan bara säga, jag har hemlängtan. Längtar hem till gudbarnen. Och till vännerna. Och till min lägenhet. Jag är nog klar här.
Det har ju varit skönt att komma hem och skaffa sig en vardag igen. Jobba på det stora sjukhuset och spendera fritiden hemma eller med vänner. Ha syjunta igen. Handla på coop. Det är vardagen som är livet. Sen får man lov att skaffa sig en vardag med lite twist då och då. Men mest av allt gillar jag vardagen.
Det har ju varit skönt att komma hem och skaffa sig en vardag igen. Jobba på det stora sjukhuset och spendera fritiden hemma eller med vänner. Ha syjunta igen. Handla på coop. Det är vardagen som är livet. Sen får man lov att skaffa sig en vardag med lite twist då och då. Men mest av allt gillar jag vardagen.
Jag funderar en hel del på vidareutbildning. Någonting i mig vill vidare. Vill vidare som sjuksköterska. Men då tänker jag till våren i så fall. Nu ska jag jobba på nya jobbet ett tag. Lära mig lite brutna ben. Men jag vill bort från det stora sjukhuset. Men inte sjukvården i sig.
Pratade med en norsk sjuksköterska i helgen. I norge har man en tydlig lönetrappa, så har man arbetat 4 år så tjänar man 28000 norska kronor. Det är 34000 svenska kronor. Men då gäller det ju att vara anställd direkt av sjukhuset och inte av en konsultbyrå som jag. Sen är det inte så mycket pengar i Norge. För det är så fruktansvärt dyrt att leva här. Allt är dyrt. Till och med diskmedel.
Ja, egentligen hade jag massa andra bättre ämnen att skriva om. Men de försvann i sömnen. Återkommer om de kommer tillbaka.
Pratade med en norsk sjuksköterska i helgen. I norge har man en tydlig lönetrappa, så har man arbetat 4 år så tjänar man 28000 norska kronor. Det är 34000 svenska kronor. Men då gäller det ju att vara anställd direkt av sjukhuset och inte av en konsultbyrå som jag. Sen är det inte så mycket pengar i Norge. För det är så fruktansvärt dyrt att leva här. Allt är dyrt. Till och med diskmedel.
Ja, egentligen hade jag massa andra bättre ämnen att skriva om. Men de försvann i sömnen. Återkommer om de kommer tillbaka.