i mina ögon

Nöjd. Belåten. Glad.

Så var jag hemma, på den andra slätten. Vilket i sig känns skönt. Skönt o vara hemma hos mina egna saker och så vidare. men jag kan också konstatera att det var första gången jag var ute och levde i resväska som jag inte haft en saknad efter mina grejer hemma. Möjligtvis saknade jag "du kan hela ditt liv" med louise hay.
Men den största känslan handlar om jobbet. Jag vill inte. VILL INTE!. När jag slog på tvn igår så hamnade jag mitt i sändningen av sjukhuset. Och bara av att se pjyamasdressen gav mig ångestliknande känslor i kroppen. Samtidigt så är det ju skönt och bra att jag kommer fram till detta. Får känna detta. Tillåter mig att känna så här. Så vet jag. Skillnaden. Tur att det inte är förräns på onsdag jag ska tillbaka. Och innan dess kommer finannso, lönen och så ska jag på en liten hemlig sak på söndag. Ni får veta mer sen. ska bli kul iaf. Ser fram emot det. ser fram emot hela helgen.

Har också anmält mig till en Islandsresa idag. Ska dit i september och rida islandshäst och samla in fåren. Jejeej!



---------------------------------------------------------------------------

Update:
Lunchat med J i solen. Plockat ner alla vinterkläder, skidor, pjäxor, ryggsäckar och resväskor och tagit fram grillen och utemöblerna. Snart kör. I morgonbitti kommer darlingannso och lönen. Kan det bli bättre??

Ligger på soffan och tycker synd om mig själv. För jag har sån galen mensvärk. På LP-spelaren snurrar Pink Floyd. I love LP. Och pappas o mammas LP-samling.

I går brast det. Jag outade allt till mamma. Det var så skönt. Nu är det avslutat iaf och jag blickar framåt. Känns så bra. Igår och idag har jag löptränat. Det förbränner ilskna atomer i kroppen. Skit som måste ut. Skrika går också bra, så det blev det med.

Jag har också packat klart. Och städat ut mitt lilla hus. Redo för att återvända till den andra slätten.

Hej o hå. Livet är oförutsägbart. Livet är konstigt. Livet är härligt.
Juste kväll i går på L'orient. Juste häng. Juste musik. rockigt så det förslår.
Ikväll blir det raka motsatsen. Skaka rumpa på harrys. men fortfarande juste häng o musik.
 
Man är ju flexibel.

Jag kan inte klaga på någonting tror jag. Möjligtvis att mensen kunde ha väntat lite. Men jag kan konstatera fakta, jag vill inte tillbaka till jobbet. Ingen längtan som helst efter att jaga doktorer och vara trevlig mot patienter. Tyvärr. Men jag börjar sakna Uppsala i sig. Måste ta tag i min jobbsituation helt klart. Innan jag blir en bitterfitta. Det är liksom inte ett av mina mål här i livet. Det är skönt på så sätt att komma bort lite. Få perspektiv på saker och ting. Jag har insett att jag stressat ganska bra. Under hela tiden i abisko sov jag ca 4 -5 h/natt. För varje dag som gick blev jag mer och mer hålögd. Sen sov jag två bra nätter hemma i min gamla säng. Insåg hur det ska kännas på morgonen när man vaknar. Pigg och utvilad var länge sen jag var om morgonkvisten. Kanske jag har hittat sömnen när jag åter är tillbaka i Uppsala.

Så var påskhelgen gången. Påskafton spenderades mestadels i Kisa. Men hann också med en tur på cykeln. Så nu är cykelträningen startad. Två mil blev det. Gårdagen och dagen har bestått av häng inne i den stora staden. Tankarna och känslorna klarnar.

I morgon ska jag till wikingtown. Klippa hår och äta kåldolmar hos farmor och farfar. Sen blir det hem till sjukgymnasten med familj på middag.

Förretsen, 18 blåmärken pryder min kropp. Mestadels på underbenen. Jag ser pryglad ut. Gissar att de är ett minne från norrlands avkrokar.

Du och jag har ingenting och vi kan inte knäcka varann
Vi måste inte hålla tankarna klara

Strimmor, ett skitigt fönster mot världen
och en vind som tar sig in
Rymden är så lockande och len inatt
och lika stark som en halva gin
Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig

Det har varit en mycket bra dag. Tåget hem i morse. Ner till Kisa. Umgås med släkten. Leta påskägg. Leka med mina fina kusinbarn. Riktigt trevligt. Nöjd över mitt beslut att vara med.
Och nu har delar av släkten varit hemma hos oss på middag. Och jag kan inte minnas när jag hade en sådan här angenäm långfredag senast. Det känns så bra. Så skönt. Som någon slags försoning inom mig. Som ett bevis på att jag mår mycket bättre. Känner mig själv mycket bättre. Trivs med mig själv mycket mer. För det leder ju bara till att jag trivs och gillar min släkt ännu mer. En annan syn på människor. Och på livet.

Nu är jag på en hård mellanlandning innan jag beger mig hemhem i morgonbitti.
Semestern har hittils varit helt underbar. Har åkt skidor i fem dagar och alla fem dagarna har solen lyst på mig.
Först var jag i Gällivare och hälsade på V. Så mysigt! Dudret, afterski, längdåkning. Sen Abisko hos O och E. Björkliden, tur, Nuolja. Saknar fjällbjörkarna, snön, bergen, vidderna och vackraste lapporten. Friheten. Enkelheten.

I morgon blir det somsagt hemhem. Äggletning i mormors trädgård.

Framme i Abisko. I går underbar dag på dundret med ville. nice. nu hemma hos ola.

Jaha, Grattis till mig då. Nu jobbar jag inte förräns 29 april nästa gång. Det är väldigt många dagar tills dess. Haha!
Premiär för converse och vårjacka idag =) Känns lite konstigt bara att åka på skidsemester nu när våren äntligen är här, men vad gör väl det om hundra år!

Grattis lillebror på fölsedagen!

En dag kvar, sen är det semester. Helt otroligt. Skönt. Ska det bli. Jag är så värd det.
Köpt nya pjäxor idag. Hoppas på det bästa. Att de håller. Och hämtade skidorna. Nu är de fina. Och de nya stavarna. Jeejej!