i mina ögon

För ca två veckor sen fick jag inbjudan till min kusins bröllop som ska  gå av stapeln den 4:e februari (tror jag, för just nu är inbjudan borta). Det är en av mina närmaste kusiner (jag har över 20 och tre är redan gifta). När min äldsta kusin gifte sig i somras så gick jag inte. Jag kände inte för det, det kändes helt fel.För hon och jag har aldrig umgåtts, jag känner inte henne. Sen så gillar jag inte att samlas med min släkt. Får skitmycket ångest av det. Och då så blir det två släkter! Och massor med människor som jag inte känner. Och jag är så himla blyg. Känner mig så utanför. Så därför avstod jag. Plus att Hultan var samtidigt, och sorry storkusin, men Hultan rockar 1000 gånger mer än ditt bröllop.
Men iaf, nu ska en annan av mina kusiner gå och gifta sig, och hon räknar jag som sagt till en av mina närmaste. Just nu känns det  som om jag skulle ta och gå, och möta lite av rädslan, plus att hennes och  blivande mans umgängeskrets råkar involvera personer som jag känner sen förr. Det är ju faktiskt hedrande och få en inbjudan till någons bröllop, tänk, de vill att lilla jag ska vara där. Har till den 22:e dec att bestämma mig.