i mina ögon

Ångest. Jag får ångest inför allt. Inför o ringa viktiga samtal, inför plugg, inför jul (fasen, jag vill bara dissa julen), inför o spendera en massa tid med familjen, inför att stå upp för mig själv,  inför saker hela tiden...tillvaron är ångestladdad helt enkelt.

På tal om jul... jag skulle helst bara vilja gå i ide över julhelgen. Sitta kvar här i min lgh, och så kunde familjen fira sin jul över 50 mil härifrån. De vore nått. Jag skulle kunna göra precis vad jag ville. Äta den maten jag tycker om (jag är inte så fascinerad av julmat), dissa julklapparna och sätta in en slant till Rädda Barnen i stället. Åka längdåkning. Se nån mysig film. Läsa nån bra bok. Bara umgås med mig själv helt enkelt. Det är den näst ulitmata julen. Den mest ultimata julen vet jag inte om  jag någonsin kommer att uppleva.
Men i år så håller min familj på att planera en lite annorlunda jul. Vi ska troligen skippa alla julklappar o fara på finlandskryssning i stället. Med lite tur kan det bli hyfsat trevligt. Lite av ångesten försvinner ju eftersom det inte längre firas på hemmaplan... Men som sagt. Det är fortfarande inte den näst eller mest ultimata julen.
Det sägs att julen ska vara lugn och harmonisk, det håller jag inte med om. Julen innebär endast stress och åter stress och en hel del ångest över att hitta alla dessa julklappar. Det är sån fetångest att folk börjar redan i oktober/november att inhandla julklappar. Det är galet. Det ska bara konsumeras och konsumeras, det är ju inte därför vi har en jul. Det är ju för att det sägs att en man vid namn Jesus föddes då, och det vet man inte ens om det är sanning. Världen är grundlurad.