Norway...I miss you
I dag fyller mamman i familjen jag var barnflicka åt i Oslo år.... ringde, men ingen svara... det blev ett oplanerat svar på telefonsvararen. Det är sånna hära dagar som saknaden blir extra stor. De va ju min andra familj liksom...
Tiden där var en av de bästa hittils i mitt liv. Så som jag växte o gu' va jag lärde mig saker om mig själv och andra. Och känslan av att någon är helt beroende av en är så enorm. De blev ju "mina" barn. Måste försöka komma i väg nästa år igen eller nått. Man har ju dessvärre inte råd med några extrema utflykter när man är student. CSN är ju så snåla...
På tal om det borde jag ta tag i jobbsökandet snart... men så har man ju sitt bostadsbidrag året ut, och då kan man ju inte tjäna mer än vad man gjort, och nästa termin börjar med åtta veckors praktik... så då har man ju inte heller tid att jobba extra...
Det får helt enkelt bli ett senare projekt. Skjuta det på framtiden som allt annat....
M, C, C & M, jeg savner dere så mye!!
Tiden där var en av de bästa hittils i mitt liv. Så som jag växte o gu' va jag lärde mig saker om mig själv och andra. Och känslan av att någon är helt beroende av en är så enorm. De blev ju "mina" barn. Måste försöka komma i väg nästa år igen eller nått. Man har ju dessvärre inte råd med några extrema utflykter när man är student. CSN är ju så snåla...
På tal om det borde jag ta tag i jobbsökandet snart... men så har man ju sitt bostadsbidrag året ut, och då kan man ju inte tjäna mer än vad man gjort, och nästa termin börjar med åtta veckors praktik... så då har man ju inte heller tid att jobba extra...
Det får helt enkelt bli ett senare projekt. Skjuta det på framtiden som allt annat....
M, C, C & M, jeg savner dere så mye!!
Kommentarer
Trackback