i mina ögon

Långfredag = äggletning med släkten hos mormor i Rute, Kisa. Så har det alltid varit. Sedan 11 års ålder har jag haft ångest inför varje träff. Förra året vägrade jag. I år tänkte jag ge det en chans. (Eftersom jag mår bättre och tyckte det var trevligt på bröllopet.) Var nervös. När jag o kusin H stiger innanför dörren på Rute så kommer morbror S fram och hälsar och presenterar sig. Han verkade tror att jag kom i sällskap med H. Va fan. Känner han inte igen sina syskonbarn? Kände mig jävligt förödmjukad. Nästa flopp är att jag måste sitta vid barnbordet. Visserligen så var det mycket lugnare vid det än vid vuxenbordet på ovanvåningen. Och CJ och Martin var ju där med. Och T.

Detta var sista året jag firar påsk med släkten. Jag abdikerar. Tack och bock. De vet ju knappt vem jag är. Och förövrigt så känner jag mig jävligt utanför. Jag tycker inte det är kul att leta ägg, jag tycker inte det är kul att klä ut mig i huckle och förkläde. Vägrar.