kärlek och ansvar
Min blogg fungerar för min del som en dagbok, en anteckningsbok. Ett ställe på nätet där jag lägger ut mina tankar om livet och även saker som jag vill komma ihåg, typ låttexter, dikter, nya artister, artiklar mm.
Berörs någon så är det upp till den människan. Dennes eget ansvar. För är det något jag har lärt mig här i livet så är det att i slutänden så har man bara sig själv att förlita sig på och gå till. Jag har tagit ansvar för så många människor i mina dagar, jag trodde verkligen att jag hade ansvar för hur folk skulle reagera, må och känna. Att jag var tvungen att tänka på alla andras bästa. Men det har jag inte. Kalla det egoistiskt, men jag kallar det kärlek. Kärlek till mig och kärlek till andra, för det är verkligen inte kärlek att ta ansvar för någon annan.
Citat ur Bengt Sterns bok Att må dåligt är den bra början
”Kärlek är inte att vara snäll och eftergiven. Kärlek är att vara sann mot sig själv och andra människor. Det är kärlek att ställa berättigande krav på en annan människa, att bryta en relation som inte fungerar och att lämna ett arbete som man inte trivs med. Kärlek utgör således en viktig del i varje handling där man visar vem man är och står upp för sina behov även om det betyder olägenheter. Det är alltså kärlek att visa civilkurage."
"Det är kärlek att finna sådana konstruktiva utlopp för sin ilska som inte skadar någon människa.”
”Det är kärlek att älska sig själv, att acceptera och respektera sig själv, att vilja lära känna sig själv och att våga förändra det som man inte tycker om hos sig själv.”
Och så är det.