I'm going down

Åh, jag är så less. Insåg faktum att jag faktiskt inte är 100% frisk och avbeställde massagen. Lika bra att säga att jag inte kan vara med på scouterna i kväll heller. Fan, allt går emot mig känns det som. Och så ringde Katrin och jag fick världens jävla hemlängtan.
Jag tycker om Sundsvall jättemycket, men det går inte att förneka det att jag är slättbo i själ och hjärta. Känner mig grymt instängd här mellan bergen, kan ju inte andas ju. Sundsvall må vara vackert, ha en underbar stadskärna och fin natur, men sorry. Jag ska flytta till plattare breddgrader så snart jag är klar med projektet här.

Nu vill jag bara gråta och bli hållen om.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback