15/11

Kändes skönt att ta upp det. Det var och är fortfarande jobbigt, men många beskymmersrynkor slätades ut och en och annan sten föll från axlarna. Jag vet att jag inte varit så tillmötesgående, men jag har bara tyckt att det hela är skitjobbigt och jag visste inte var jag ska börja. Men nu började jag i alla fall. Ett poäng till mig.


Men fortfarande kan det bränna till bakom ögonlocken.

Tack för alla fina svar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback