i mina ögon

När jag åker tåg så får jag mycket tid till att tänka. Eller minnas. Små fragment av minne som dycker upp. Som när jag och A precis upptäckte det här med att chatta på internet. Och hur vissa personer man chattat med fastar mer än andra på näthinnan. Som skatekillen från Tierp (vem nu vet om detta är sant) som vi faxade (!!) med. Observera att detta var under 97-98. Eller andra som vi ringde. Helt sjukt. Vi satt uppe hela nätterna och chattade. På den tiden så surfades det via pappas jobb hemma hos oss. Mycket praktiskt och fram för allt billigt. 
En annan sak som dök upp idag var Tvillingböckerna. Böckerna om Jessica och Elisabeth i Sweet Valley. Jag älskade dem. Som en såpa på bok. Jag ville leva som de.

Nu på kvällen har jag varit hemma hos min kusin C och hennes man. Vi har ätit god mat och påskpysslat. Mycket roligt. Vi blåste ur ägg som vi färgade och gjorde mönster på samt marsipankycklingar.

En annan sak: Jag borde vara van vid mycket blåst med tanke på var jag är uppväxt. Men jag blir sur och arg när det blåser (jag vet, slöseri med energi... ) i Sundsvall, men när det blåser på slätten så tycker jag bara om det.

Ja, och som ni ser och märker, min hjärna är lite sjuk. Eller egentligen tror jag inte att den är sjukare än andras, bara att jag sätter det som rör sig där inne på pränt. Visar det.

I Ålberga, där tåget kryper fram, såg jag ,för mig, årets första tussilago, krokusar och vitsippor.