i mina ögon

Ja, nog sitter den gamla äckliga jantelagen i ryggraden allt . Med superlim och hammare och spik. Vet inte hur många gånger den slår tillbaka på en. Kan man skriva så där, kan jag uttrycka mig så där, kan jag säga så. vad ska alla säga, tänk om jag trampar på någons tår? Åh, den är ju så jävla passé och ändå så är den nedärvd i varenda jävla led från den tiden då den skrevs av den där norsken dansken. Och vare sig man vill det eller inte så ärvs den säkerligen vidare. Den har väl krupit in i dna-massan.

Bara att säga att jag tycker jag är bra på det och det och det ger en ju dåligt samvete. Och då har jag ju inte ens nämnt vad jag tycker om hos mig själv. sjukt.