5 december.
När man nuddat botten, kan det ju bara gå uppåt igen.
Jag har mått skit (på ren svenska) under hösten. Jag har stundtals tappat bort mig själv. Varit totalt förvirrad. Stressat. Gråtit. Skrikit. You name it. Så i måndags slog jag i botten. Eller nått hårt. Fick ett uppvaknande. En arbetskamrat sa till mig när tårarna trängde på: Malin, så här kan du inte fortsätta. Du kan inte både vara chef och syrra. Det funkar inte. Antingen det ena eller det andra.
Nej, det funkar inte. Så jag ska inte förlänga nått här inte. Och det känns så skönt. Befriande. Allt ljusnade och energin kom tillbaka.
Efter två dagar på Biskops-Arnö känns allt ändå mer rätt! Jag är så på rätt plats. Allt bara kommer till mig.
Fick hem min spikmatta i dag också. Jag har redan prövat den, låg på den i ca 10 min och det har redan löst upp spänningar i skuldror och axlar framförallt. Det riktigt känns hur blodcirkulationen ökat. Känns mjukare helt enkelt.
Det går bra nu