i mina ögon

Det är så tröttsamt att döda med vänlighet. Jag vill bara gråta, så trött blir jag. Fyrkantiga människor. Jag vill ha figurer som både är mjuk och kantig. Mest mjuk.
Hur länge ska man orka egentligen? Innan det som är en själv faller i sär? Innan jag ligger i små skärvor? Vad är saker och ting värt? Hur många rutor? Jag är inte guds bästa barn. Jag är inte så jävla taktisk hela tiden. Men massakera mig inte för det! Tycker inte att jag förtjänar det rikitigt än.

Nu rinner de. Tårarna. Ansiktet skrynklas i hop av smärta. För det gör ont. Ont i magen.