25 november.

Jag längtar tills jag får min julklapp från mig själv. Det är nämligen en spikmatta! Nu kommer fakiren fram. Jag tror stenhårt på att den kommer göra underverk för min rygg. Och min stress och sömn. Jag satsar liksom allt på den. Och blir grymt besviken på om den sviker mig.


För övrigt ja. Ja, vad ska man säga. Klurar på nutiden och framtiden. Vad vill jag? Vem är jag? Vad gör jag? Jag arbetar på min mållista. Den dagen jag har fått ihopa 100 mål ska jag visa er dem. Eller kanske publicera 10 i taget. hmmm. Tåls att tänka på.

Det paradoxala och fina i kråksången är att jag just nu pluggar om stress. Tankeställare så det förslår. Hela skolan får mig att tänka till och känna efter. Om mitt liv, och hur jag vill att det ska se ut.


Kommentarer
Postat av: Älo

Hahaha, Malin al Fakir!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback