i mina ögon

I går kom den tillbaka. Eller tillbaka. Den finns ju alltid där inne, men den har varit lite frånvarande den sista tiden (halvåret, året??). Men nu är den här och det med besked. Och fan vilken energi. Var tvungen o ta paus i pluggandet och gå en racerprommis på varje cykelväg i området. Och skriker gör jag. Och säger ett sanningens ord. Ingen jävel ska bråka med mig. Det bästa är att det är så skönt och befirande. Att släppa lös sig själv så att säga.

Så nu säger jag bara Hejhej livet!