i mina ögon

När det ser helt galet ut och jag inte vet hur den här dagen kommer sluta, om jag kommer hinna med mina uppgifter. Hinna sköta om patienterna. Hinna ge dem mat och mediciner och allmän god omvårdnad. Komma i håg allt på ronden. Hinna skriva in min inskrivning innan kvällen kommer. Hinna ta ordinerade prover. Hinna skicka hem de patienter som ska till andra sjukhus och allt vad det innebär. Hinna med att ta anhörigsamtal. Hinna prata med patienten. Då helt plötsligt när klockan är två och kvällspersonalen är på plats, då är allt klart. Allt har hunnits med (inklusive lunch och toalettbesök). Då kommer den där behagliga känslan, att fan vad bra det gick. Vad bra jag är som rodde iland det hela. Vad bra jag är som kan delegera och be om hjälp. Det är skönt det.