4 januari.
Trött. Trött ända in i märgen. Jag blir det när vårdtyngden ligger konstant högt flera månader. Jag orkar inte vara trevlig och alert och så vidare. Jag blir arg på varenda sak som stör, förstör och hindrar på jobbet. Jag blir ingen bra sjuksköterska och jag funderar på vad jag egentligen vill. Jag funderar hur folk orkar vara positiva hela arbetslivet (vilket alla givetvis inte är, men det känns fasiken så). Jag funderar på hur folk får ihop sin vardag när de har familj. Jag som knappt får i hop min (i dessa dagar) i mitt lilla hushåll. Att folk står ut.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Jag vet den där känslan Malin. Jag funderar alltid på att
byta jobb. Att bli lapplisa eller kassörska på lagerhaus istället :/. Men så kommer jag på att jag älskar att vara sjuksköterska. Och istället söker andra jobb inom vården. Där det som är jobbigast för mig kanske inte finns på samma sätt, den etiska stressen. Men visst är det tärande. Och jag förstår inte
alls hur jag ska stå ut i 40 år till om inte något förändras
:(.
Trackback