om att störa sig.
Det stör mig att folk ifrågasätter varför jag inte har en plattv eller iPhone. Att jag är omodern. Och jag stör mig på att jag stör mig på detta ifrågasättande. För jag tycker inte att det är värt pengarna. Jag vill lägga mina hårt förvärvade pengar på saker som ger mig något. Som resor. Böcker (till 99% andrahands). Kultur. Kläder (framför allt av typen träning/frilufts). Och framförallt så skulle en ny tv inte tjäna in sitt värde hemma hos mig. Jag vet faktiskt inte när jag hade på tv'n sist. Snarare går jag i tankarna på att göra mig av med den. Film kan jag se på datorn. Och de få intressanta tv-program kan ses på playkanalerna.
Jag höll på att kapitulera för ett tag sedan. Jag höll på att skaffa mig en smartphone. För jag tycker att det är en smart uppfinning. Sen läste jag en artikel i Kupé om hur mycket vi slänger per år. Om det enorma konsumtionssamhället. År 1920 slängde vi 25 kg/person i Sverige. I dag slänger vi 480 kg/person och år. Det är sjukt mycket. Och jag blev så arg. Så jag kommer behålla min miljötelefon ett bra tag till. Tills den dör. Och jag tänker behålla min lilla tjocka tv tills den dör. Jag tänker inte slänga. Vilket jag i och för sig alltid tyckt och gjort: saker som är hela och fungerar ska lämnas till Myrorna eller Erikshjälpen eller någon annan organisation som kan sälja sakerna vidare. Och jag vill börja handla ännu mer på second-hand. Jag bara inte vill. Jag ska. Om jag nu måste ha nått nytt. (Bortsett underkläder, där går gränsen.)
Jag stör mig också på facebook. Och ändå kan jag inte låta bli att gå in där ett antal gånger per dag. Bara för att få störa mig lite. Störa mig på par som gillar varandras statusar och foton. (Jag lovar att de sitter brevid varandra eftersom de är på samma resa.) Störa mig på par som uppdaterar sina statusar med samma bilder/text. Störa mig på att folk inte kan dela med sig mer intressanta saker än vad de ska käka till middag eller hur braaaaaa allt är. Störa mig på alla dessa incheckningar. Jag stör mig att facebook påverkar mig och att jag låter mig påverkas. Jag stör mig på att jag inte kan låta bli att logga in och se alla störigheter. Och jag stör mig att jag inte förmår mig att stänga ner mitt facebookkonto.
Nog med störigheter för idag.
Jag höll på att kapitulera för ett tag sedan. Jag höll på att skaffa mig en smartphone. För jag tycker att det är en smart uppfinning. Sen läste jag en artikel i Kupé om hur mycket vi slänger per år. Om det enorma konsumtionssamhället. År 1920 slängde vi 25 kg/person i Sverige. I dag slänger vi 480 kg/person och år. Det är sjukt mycket. Och jag blev så arg. Så jag kommer behålla min miljötelefon ett bra tag till. Tills den dör. Och jag tänker behålla min lilla tjocka tv tills den dör. Jag tänker inte slänga. Vilket jag i och för sig alltid tyckt och gjort: saker som är hela och fungerar ska lämnas till Myrorna eller Erikshjälpen eller någon annan organisation som kan sälja sakerna vidare. Och jag vill börja handla ännu mer på second-hand. Jag bara inte vill. Jag ska. Om jag nu måste ha nått nytt. (Bortsett underkläder, där går gränsen.)
Jag stör mig också på facebook. Och ändå kan jag inte låta bli att gå in där ett antal gånger per dag. Bara för att få störa mig lite. Störa mig på par som gillar varandras statusar och foton. (Jag lovar att de sitter brevid varandra eftersom de är på samma resa.) Störa mig på par som uppdaterar sina statusar med samma bilder/text. Störa mig på att folk inte kan dela med sig mer intressanta saker än vad de ska käka till middag eller hur braaaaaa allt är. Störa mig på alla dessa incheckningar. Jag stör mig att facebook påverkar mig och att jag låter mig påverkas. Jag stör mig på att jag inte kan låta bli att logga in och se alla störigheter. Och jag stör mig att jag inte förmår mig att stänga ner mitt facebookkonto.
Nog med störigheter för idag.
Kommentarer
Trackback