Mormor.
Mormor blev en ängel 13 mars. Fick beskedet när jag satt på jobbet i Oslo. Jag jobbade natt. Fick samtalet en timme innan hemgång. Fan vad tugnt. Och speciellt när jag inte vill börja gråta på jobbet. (Vill inte visa mig svag, vilket egentligen är helt sjukt, att gråta är ju egentligen motsatsen mot svag. ) Hur som helst så gick jag hem den morgonen och tårarna sakta hela vägen.
En bra tid senare, närmare bestämt på skärtorsdagen, begravdes Mormor i församlingshemmet i Kisa. Det var väldigt fint. Hela högra sidan av altargången var full av Kindestammare. Så fint att så många kunde vara med. Det bjöds på fina tal om mormor och en hel del sång. När min kusin operasångaren sjöng O helga natt, mormos egen önskan var inget öga torrt. Avslutningsvis sjöng alla kusiner Stockholm i mitt hjärta, precis som på mormors åttioårsdag. Stockholm var den enda staden för mormor. Ändå bodde hon aldrig där efter att morfar började dra hnne runt hela Sverige. Och inte flyttade hon tillbaka heller efter skilsmässan. Bara för att Rute skulle bli kvar i släkten. Snacka om pliktkänsla. Och att offra sig själv.
Scilla. Sidensvansar. Långfredagen. Cloettas godis (andrahandssorteringen). Så minns jag mormor bäst.
En bra tid senare, närmare bestämt på skärtorsdagen, begravdes Mormor i församlingshemmet i Kisa. Det var väldigt fint. Hela högra sidan av altargången var full av Kindestammare. Så fint att så många kunde vara med. Det bjöds på fina tal om mormor och en hel del sång. När min kusin operasångaren sjöng O helga natt, mormos egen önskan var inget öga torrt. Avslutningsvis sjöng alla kusiner Stockholm i mitt hjärta, precis som på mormors åttioårsdag. Stockholm var den enda staden för mormor. Ändå bodde hon aldrig där efter att morfar började dra hnne runt hela Sverige. Och inte flyttade hon tillbaka heller efter skilsmässan. Bara för att Rute skulle bli kvar i släkten. Snacka om pliktkänsla. Och att offra sig själv.
Scilla. Sidensvansar. Långfredagen. Cloettas godis (andrahandssorteringen). Så minns jag mormor bäst.
Jag minns mormor också som den sagoberättande tanten. Hon hade alltid en kasse med tidingar och böcker som hon läste för mig. Och såklart att hon helt plötsligt kunde dyka upp på farstukvisten klockan 7 bara för att någon i familjen hade namnsdag. Då var det mest irriterande. Eller jag tänkte att det skulle vara irriterande och tog det uttrycket. Nu när jag tänker på det tycker jag det är hedrande. Vems mormor kuskar landet runt för att kunna närvara vid var och varannans barnbarns namnsdag eller födelsedag eller skolavslutning. Hon var helt otrolig på det. Hon glömde aldrig något. Kunde hon inte komma så ringde hon. Sen hade hon sina berömda kusinrapporter. De har numera ersatts av facebook. Hon ringde när som och så pratade hon på om vad alla kusinerna gjort den sista tiden. Det är en fin tanke. Dock hade jag aldrig särskilt stort intresse av att veta vad kusinerna sysslade med då. Nu kan jag ångra att jag inte lyssnade bättre.
Jag kan också komma på mig med att sakna hennes röst. Få ett samtal från henne. Det som jag tyckte var stressande och irriterande då saknar jag mest av allt. Jag blir ledsen på mig själv att jag var så avvisande när hon ringde.
Min mormor var ganska mycket rock'n'roll. Hon flyttade runt detta land, från Sunderbyn i norr till Ronneby i söder med åtta barn. Själv. För morfar han flyttade själv någon tid i förväg. Det är starkt gjort. När hon var ca femtio år eller nått pluggade hon in gymnasiet. På en vanlig gymnasieskola. Och tog studenten med dem. Ett gäng 19-åringar.
Mormor var inte typen som skulle vara hemmafru. Ändå blev hon en sådan. Hon var inte särskilt pysslig, kunde inte laga någon mat. Kunde inte direkt sticka eller sy. Ändå blev hon satt att vara hemmafru. Och hon gjorde så gott hon kunde.
Min mormor var ganska mycket rock'n'roll. Hon flyttade runt detta land, från Sunderbyn i norr till Ronneby i söder med åtta barn. Själv. För morfar han flyttade själv någon tid i förväg. Det är starkt gjort. När hon var ca femtio år eller nått pluggade hon in gymnasiet. På en vanlig gymnasieskola. Och tog studenten med dem. Ett gäng 19-åringar.
Mormor var inte typen som skulle vara hemmafru. Ändå blev hon en sådan. Hon var inte särskilt pysslig, kunde inte laga någon mat. Kunde inte direkt sticka eller sy. Ändå blev hon satt att vara hemmafru. Och hon gjorde så gott hon kunde.
När jag kom hem från Oslo efter att mormor dött blommade min kaktus som är sticklingar från mormos kaktus...
Kommentarer
Trackback